Några dagar före avresan till Fuerteventura frågade en kompis mig hur det är med flygrädslan nu för tiden. För jag har varit paniskt rädd för att flyga. Så rädd att jag mådde fysiskt illa minst en vecka före varje flygning och så att jag aldrig kunde slappna av helt under en resa (man måste ju flyga hem om man har gett sig ut). För några år sen kulminerade det totalt och jag hade en avskyvärd upplevelse i Turkiet hösten 2008. Inte en dag gick utan att mitt inre gjorde uppror av pur skräck. Jag fick gå till läkaren där nere och få lugnande tabletter och det gick så långt att jag var beredd att sitta fyra dagar på en buss till Sverige för att slippa flyga. Hemskt.
Efter det bestämde jag mig för att det fanns två alternativ; antingen fick jag sluta flyga helt eller så fick jag jobba på rädslan. Och eftersom jag inte kan tänka mig ett liv utan resor bestämde jag mig för det senare alternativet. Med tillägget att om det skulle funka behövde jag flyga oftare. En gång vartannat år hjälper inte för att vänja sig vid något.
Så jag har övat. Så ofta jag har haft råd. Först bar det av på en tvåveckors flyg/tåg/buss-luff runt om i forna Östeuropa sommaren 2010. Då var jag fortfarande rädd men bara före utresan och under flygningarna och jag var totalt avslappnad under resan. 2011 bar det av till Portugal på träningsresa. Då reste jag ensam och hade ingen att noja med. Bredvid mig på planet satt en kvinna som var livrädd. Där ägnade jag resan åt att trösta henne med hur totalt ofarligt det är att flyga. Lite rädd var jag, men det var jag ju tvungen att mörka för hennes skull. Senare samma år drog syrran och jag iväg till Italien, där vi reste runt i Toscanatrakten i en vecka. Samma där; jag var fortfarande rädd under flygningarna, men då hade jag skaffat lugnande tabletter som lugnade ner mig under starten. Dem svalde jag också innan vi lyfte mot min kompis Stefans första chartersemester som bar av till Teneriffa i januari i år. På väg hem hade jag min nyfunna vän Nina bredvid mig, som själv varit rädd tidigare men nu ägnade resan åt att lära mig alla knep hon använt för att bli av med den. I somras var syrran, mamma och jag i Lissabon och de flygningarna gick kanon. Och då hade jag lyckats skära ner drogerna till en lugnande tablett inför varje flygning.
Inför flygningen till Fuerteventura var det första gången jag sov riktigt gott natten före en flygresa. Inte ett uns av rädsla. Väl inne i planet var jag lugn som en filbunke och tyckte inte ens att det var läskigt att startbanan var full av snö. Sånt hade skrämt vettet ur mig för några år sen. Men jag svalde en tablett före starten ändå, av ren vana. Men så på hemresan igår släppte det helt. Ingen tablett och jag till och med njöt av accelerationen i starten. Nina var lite rädd i landningen, som var lite skumpig genom snömolnen. Då höll jag henne i handen och lovade att allt var lugnt.
Man ska inte ropa hej för tidigt men det kändes verkligen bra under denna resa. Jag har nog lyckats bota det mesta av min flygrädsla nu äntligen, efter många års ältande. Håll tummarna för att det håller, för igår på flygbussen hem spånade vi på massa roliga långresor och dem vill jag inte missa.
Det enda negativa med att inte vara flygrädd är att det blir så förbannat tråkigt att flyga när man inte har ett nojande att fokusera på. Men det får det vara värt.
Hur det var på resan? Fantastiskt! Mer om det när jag har hunnit sortera alla intryck och bilder, varit på veckans två julbord (nytt och gammalt jobb) och sett The Hobbit på bio imorgon.
