Balkongbok

Under värmeböljan har jag skapat mig en fristad på balkongen; sitter där så fort jag inte gör något annat och drar mig för att gå in på kvällarna. Läser böcker, äter vattenmelon, pratar i telefon och bara njuter av att vara ute. Först när mörkret lagt sig tvingar jag in mig i den kvalmiga lägenheten.

De senaste dagarna har jag plöjt Louise Boije af Gennäs Högre än alla himlar. Och oj, vad jag har njutit! Vackert, målande språk, vilket jag inte är bortskämd med från de halvkassa deckare jag plöjer för det mesta (för att det är enkelt och inte kräver någon hjärna - som att äta skräpmat..). Har läst långt in på nätterna; vill inte lämna karaktärerna som jag fått förmånen att följa under tre år i deras liv. Historien börjar på nyårsafton 1999 och utspelar sig fram till senhösten 2003, alldeles efter mordet på Anna Lindh. Det är vänskap, kärlek, politik, världshändelser, barnlängtan, singeloro, bråk, husköp, renoveringar, relationsproblem, träning, matlagning, karriärfunderingar, resor och barnuppfostran  i en salig röra. Ungefär som livet ser ut för de flesta. Som att få sex nya vänner på en vecka. Och Stockholmsskildringen är fin; hade det inte varit ett så rasande tempo i huvudstaden hade jag gärna flyttat dit - vackrare stad får man leta länge efter! 

Första delen i en planerad trilogi; kaxigt att bestämma det från början men kul för mig som längtar tillbaka till mina nya vänner ;-).

Nu funderar jag över vilken bok som står näst i tur för att göra mig sällskap på balkongen. Valet står mellan John Irvings Sista natten i Twisted River, Paulo Coelhos Alkemisten och Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033.

Blod

I morse kom jag äntligen iväg till blodcentralen.

Skämdes lite när sköterskan sa att senast jag lämnade blod var i augusti 2006 och kände mig som en dålig samhällsmedborgare. Återfick lite självförtroende när hon sen berättade att detta var 14 gången de fick tappa mig. Nu är jag 4 deciliter blod fattigare men har ett mycket lättare samvete.

Och nu lovar jag att gå dit var tredje månad. Alltid.

Semesterfeeling

Var hårt att åka hem från ett varmt, lugnt och skönt Malmön igår kväll, men vi drog på det så länge det gick. Nu har jag semesterfeeling i hela kroppen och bara längtar efter fortsättningen.

Har träffat min överman när det gäller badning, något jag inte trodde var möjligt. Så i helgen har jag blivit mobbad som "badkruka", för första gången någonsin.. Det är galet skönt i havet nu, över 20 grader, och det går att ligga i läänge utan att frysa. Och solen sken över klipporna, så solbrännan har djupnat en kulör.

Jag vann i minigolf, med minsta möjliga marginal (1 slag), men förlorade i kubb och fick ägna kvällen åt ryggmassage.

Har druckit champagne på klipporna, ätit god grillmat och myst massor. Skön helg helt enkelt!

Och så hittade jag årets flipflops på Torp på vägen upp, semestern är räddad :-).

Barnsjukdom

Eller typ iallafall. Men badar man som ett barn får man väl räkna med att få hörselgångsinflammation, eller simmar-öra som det också kallas, precis som ett barn..

Nu är det örondroppar med antibiotika och kortison som gäller. Och enligt sajten Growing people har "hörselgångsinflammation en tendens att återkomma och därför är det lämpligt att barnet skyddar sina öron mot vatten".

Lycka till säger jag till mig själv. 30 grader varmt och inga huvuddopp? Nej, det blir inget med det. Fetvadd inköpt, huvudet behöver kylning ;-).

Bikini och strandfilt ligger i bilen. Så fort de släpper ut mig härifrån blir det en sväng förbi Paprika och sen direkt ut till havet. Tänker inte gå upp ur vattnet förrän solen går ner.

Midsommarnöjd

Tillbaka i stan efter en härlig midsommarhelg ute i kustbandet. Käringön blev det i år.

Har ätit fantastisk mat; med en kock i gänget blir det lätt så. Nyfiskade kräftor och räkor, galet god sill, perfekt grillad oxfilé, hemslungad potatissallad, stans godaste knäckebröd med läcker cheddarost. Att ha en bakverksspecialist med sig var inte så dumt det heller; midsommartårtan smakade himmelskt med smaskiga hembakade marängbottnar!

Vet inte riktigt vad jag själv bidrog med. Lyckades spela boule så hårt att klotet sprack och lära min värdinnas tioåriga dotter några mindre väl valda ord. Hade ingen aning om att "köttorgie" inte är ett ord som tredjeklassare bör ha i sitt vokabulär.. Vidare lyckades jag vara kaxig mot dörrvakten på krogen, så att han hotade med handbojor och en natt i hans sjöbod. Inte visste jag att det inte är okej att säga till en 150 kg dörrvakt att "bara för att du är längre än mig bestämmer du inte över mig". Blir nog inte medbjuden nästa år. Eller ja, i så fall av dörrvakten ;-).

Har haft en sjukt rolig helg även mellan måltiderna. Har badat badtunna så mycket att det börjat växa simhud mellan tårna, tagit sköna havsdopp, dansat runt midsommarstången, träffat nya roliga människor (bland annat "margarinkungen" och "Bingo Rimér", a.k.a. Håkan), myst med Fanny och garvat loss och haft djupa samtal med kvinnan som alla verkar tro är min syster - Helena, och hennes man, min stand-in-man Daniel ;-).

Nu gäller det att uppbringa lite jobbentusiasm de sista två veckorna innan semestern drar igång på allvar. Tänker dock försöka få loss mig själv härifrån på fredag och ta långhelg på landet med fina Fredrik. Ska krattas grus och skrubbas altan, men det finns nog tid för lite mys på klipporna mellan varven oxå :-).

Monarki?

I helgen har jag läst den omtalade boken "Den ofrivillige monarken".

Tror att vi människor känner en dragningskraft till kändisar, de flesta av oss skulle tacka ja till en festinbjudan från någon som har makt i samhället. Kanske beror det på att vi har ett behov av uppmärksamhet runt vår person, att vi behöver känna oss synliga för att lita på vårt människovärde?

Att vara en maktfaktor i samhället, som kungen trots sin ringa politiska makt får sägas vara, medför ett visst ansvar. Inte så att han behöver leva ett totalt asketiskt liv, men någonstans finns det ju en gräns. Att gå på svartklubbar och ligga runt med unga tjejer är väl kanske inte det jag förväntar mig av en gift statschef. Visst, han har inte valt sitt ämbete och har rätt till ett privatliv, som alla andra. Men så jävla synd om gubben är det ju inte, och han har ju ändå ett fritt val att abdikera, skilja sig och flytta utomlands om hans jobb och äktenskap är för jobbigt eller tråkigt.

Hm, republik känns lockande. Men å andra sidan; maktmissbruket lurar lika mycket i den politiska vassen, så frågan är om det alternativet är så mycket bättre. Fast den journalistiska bevakningen av en president brukar vara något mindre korrumperad. Eller så är jag naiv.

För att citera Mikael Wiehe: Vem i hela världen kan man lita på?

Sommaren..

..har börjat ta grepp över Sverige och idag tog jag sommarens första riktigt sköna havsdopp. Kanske var det extra skönt efter en lång natt på 30-årsfest, men det börjar kännas att temperaturen är på väg åt rätt håll i havet och det gör mig lycklig.

Att ordna allt efter farmor har varit känslomässigt stormande och ganska krångligt. Naiv och lyckligt ovetande hade jag ingen aning om hur svårt det är att betala räkningar för någon som inte finns, eller hur snårigt det är att få till en korrekt bouppteckning. Eller att förstå gravrättsregler. Och hur många medlemskap och abonnemang som ska sägas upp. På kontorstid.. Men man lär sig väl alltid nåt, och det känns skönt att få göra det själv och inte leja bort allt. Förutom flyttstädningen då, det ångrar jag att jag inte lejde bort. Imorgon är det begravning och jag tror att jag är redo. Men vem vet, begravningar är begravningar.

Men det händer roliga grejer också, livet är ju så där upp och ner hela tiden. Syrran har tagit examen och jag är stolt, stolt storasyster till en nyexad sjukgymnast. Som har fått jobb direkt och ska möta arbetslivet imorgon. Själv är hon nervös, men jag är helt övertygad om att det går galant. Själv har jag för första gången provat bikini utan att må illa, tyckte till och med att det var kul att stå där i provrummet och för en gångs skull kunna välja vilken jag skulle köpa. Fatta vad mycket snyggare bikinis det finns i storlek 40 kontra tantskiten de säljer i större storlekar.. Och så har jag fått en overkligt stor löneförhöjning, känns bra att vara uppskattad. Nu höjdes iof räntan med typ lika mycket, men vad fan, säg den lycka som varar för evigt ändå..

Och så är det sommar. Bara en sån grej.

Farmor

Bilden är tagen på midsommarafton 1982, farmor och jag är på väg till folkets park för att svänga våra lurviga runt midsommarstången.

I tisdags dog farmor efter en kort tids svår sjukdom och jag saknar henne enormt. Är dock glad för att jag hann hem och fick hålla henne i handen en sista stund.

Solkysst

När planet skumpade sig igenom molnmassorna ovanför Arlanda igår suckade jag och tänkte att solbrännan lär försvinna på en vecka. Tillbaka på rätt sida av landet har jag fått tillbaka lite av min nyvunna sommarkänsla. Har haft en helt fantastisk vecka i Portugal. Och en fin vecka i Stockholm innan dess, även om de intrycken har hamnat lite i skymundan.

Konstant sol och värme. Pooler, massor av träning och inspiration, proffsiga instruktörer och härliga människor.

En typisk dag i Monte Gordo började med morgonjogg på stranden - att springa i sanden i soluppgången och lyssna på vågskvalpet samtidigt som man vilar ögonen på musselletande portugiser är ett riktigt drömuppvaknande :-). Lite coreträning på "plankan", med utsikt över havet, blev en skön avslutning på morgonpasset. Äggröra, bacon och muslifrukost på hotellet och en skön dusch efter det. En timmes vila vid poolen inför ett tufft fyspass med Martin Lidberg. Lunch och solpaus ett par timmar och sen ett inspirerande danspass med Annika Sjöö eller Tobias Karlsson från Let´s Dance. Vissa eftermiddagar kryddades av ett step/aerobics/combatpass. Efter passen var det bara att kasta sig ut i vågorna och kyla av kroppen. Middag på kvällen och efter det olika inspirerande föreläsningar; med föreläsare som Tobias Karlsson, Agneta Sjödin, Martin Lidberg och Fredrik Paulun.

Men nej, jag har inte förvandlats till något fanatiskt hälsofreak; mellan klunkarna av Resorbspetsat vatten (ett måste om man ska träna i 30-gradig värme) har det slunkit ner flera glas portvin och min nya vitvinsfavorit Vinho Verde (även om GI-gurun rekommenderar rödvin..).

Två höjdpunkter under veckan var "bergspasset", där vi vandrade i bergen ovanför Algarve; 1,5 mil i kuperad terräng med utsikt över dalgångarnas apelsinodlingar. Och så femkilometersloppet i fredags med målgång på stranden. Utmaningen var att pricka sin tid och jag var endast 36 sekunder ifrån - inte dåligt att ha sån koll på sin kilometertid ;-).

Och så har jag träffat fantastiska människor; alla med sin livshistoria. Det var häftigt att resa iväg ensam och "tvingas" vara social hela tiden. Nyttigt på många sätt och bara läskigt de allra första skälvande minutrarna, när jag kände mig rätt övergiven på Arlanda. Men så träffade jag folk på flyget och ännu fler på första träningspasset och på den vägen fortsatte det..

Det viktigaste jag har fått med mig från resan är att jag KAN. Jag är stark. Jag är modig. Och jag har gjort en häftig livsresa de sista åren, något jag inte tänker särskilt mycket på i vardagen; från extrem soffpotatis i depressivt tillstånd till lagom vältränad och full av glädje, det är inte illa det. Ger mig själv för lite cred för det men här kommer det ;-).

Packning

Som vanligt får jag sitta på väskan för att få igen den. Jag är rätt hopplös när det kommer till packning.

Vill ju vara förberedd på allt. Och denna gången var det svårare än vanligt; packningen ska funka en vecka i Stockholm och en vecka i Portugal. Jag planerar att träna, strosa runt i två städer med något olika klimat, kanske gå på nån fest, läsa böcker, klättra i berg och förhoppningsvis sola och bada. Och då krävs det ju en del olika grejer..

Så jag har packat i och packat ur. Valt bort saker i flera omgångar. Värderat och omvärderat. Hällt över schampoo på mindre flaskor. Packat tvättmedel för att kunna välja bort fler saker. Funderat över vad jag kan dumpa på vägen för att kunna göra plats för eventuella shoppingfynd.

Nu tror jag att den sista versionen av packningen är färdig.

Men vem vet, jag har ju två dagar på mig att noja så det kan hända mycket på vardagsrumsgolvet..

Stay tuned, det här kan bli hur spännande som helst ;-)

Kondition?

Drygt en vecka före träningsresan till Portugal testade jag min kondition genom att cykla till Östra sjukhuset för att hälsa på farmor. Ja, hon ligger där sen en vecka tillbaka. Gulsot, inte så roligt.

Konditionen är väl okej. Men det var tungt den sista biten, det stiger brant från Munkebäck och upp. Så det var skönt att komma fram sådär en halvtimme senare efter drygt en mil på sadeln.

Det kändes som semester

5 dagar ledigt. 20 grader varmt. Fina vänner. God mat. Gott vin. Kallt bad. Grillning på klipporna. Solande. Spel. Mys.

Sen plötsligt; jobb igen.

Var helt utpumpad igår kväll. Trodde en stund att jag hade en brusten blindtarm men det var nog all påskmat som tog ut sin rätt. Skulle bara ligga i sängen en stund efter träningen. Sov i 12 timmar.

Men nu är jag väl typ igång igen.

Och har lite packningsångest. Inför nästa semester.

Produktivitet

Verksamheten på den statliga myndigheten har en tendens att avstanna inför storhelger. Imorgon, skärtorsdag, är det arbetstidsförkortning med två timmar. Man kan alltså gå hem runt halv tre.

De flesta gick hem halv tre. Igår.

Men jag är här. Och har fått gjort massor. Skrivit inköpslista inför helgen. Hittat en bra artikel om blind lydnad inför ett skolarbete. Handlat vin. Hällt ut en hel pulvershake på heltäckningsmattan. Städat heltäckningsmattan. Ätit lunch. Plockat ögonbrynen. Och handlagt några ärenden förstås, det är sånt vi gör här på myndigheten.

Nu funderar jag över nästa drag.

Jag går nog hem halv tre.

Glad Påsk!

Biltrubbel

Plötsligt började en varningslampa lysa i bilen. ABS-lampan tydligen. Kollade alla oljor och grejer men det hjälpte inte. Så det fick bli verkstad.

Nu har de haft bilen i en vecka men hittar inget fel. Bilmekanikerns tips var att de helt enkelt kopplar ur lampan. Och så får jag lära mig att pulsbromsa själv, när bilen inte gör jobbet. Tja, så bromsade jag ju innan ABS-en kom in i mitt liv, så det ska väl funka att lära tillbaka?

När vi diskuterade pris på lagandet sa jag att de måste ringa om det skulle bli dyrare än han uppskattade. Mekanikern tyckte att min man kunde betala det, han var väl rik? När han insåg att det inte fanns någon man som kunde betala erbjöd han sig snällt att gifta sig med mig och laga min bil gratis.

Tja, kanske skulle ta honom på orden? Skulle gärna vara gift med en mekaniker, sitta på kontor är jag ju bra på själv ;-)

Tonårsdrömmen..

..gick i uppfyllelse och jag är nu stolt ägare till ett par Palladiumdojor. Skön känsla ;-)

Dop

Ska på dop om en stund och fick anledning att titta igenom vårgarderoben. Funderade lite över lämplig dresscode på dop och kom fram till att klänning förmodligen vinner över jeans. Sen la jag ner det, jag är ju knappast huvudperson så det kvittar nog. Rosa finklänning it is, jag har lust att klä upp mig lite. Och så är det ju varmt för en gångs skull, det gäller att passa på att lufta vårkläderna innan det börjar snöa igen.

Vårskor

Är på jakt efter vårskor och kan inte ta ögonen från Palladiumskorna som börjar fylla butikshyllorna. Det kan vara för att jag inte fick sådana som tonåring, när de var på modet senast. Det kan också vara för att jag verkligen tycker att de är snygga. Vet inte riktigt vilket.

Och OM jag köper dem, vill jag ha "Baggy" eller "Pampa Hi"?
Sjukt jobbiga beslut..

Partyhelg

Öl och träning. Så kan jag sammanfatta den här helgen. Och pizza och film, för att vara helt ärlig..

Ölrepubliken i fredags med trevligt sällskap, god hamburgare och flera kalla öl. Bra ställe, om man kommer i tid och får bord, tackar dem som slutade tidigt för det!

Igår hemlig 30-årsfest i vackert hus med kanonmat, gott vin och trevligt folk. Smög iväg till syrrans inflyttningsfest senare på kvällen och dansade en halv natt med generation -87; alltid lika skoj! De där småtjejerna (och killarna) som spionerade på oss som blöjbarn är nu vuxna och sjukt trevliga människor ;-).

Så helgen rann iväg, dax att måla om naglarna och planera för en ny vecka.

Doppresent?

Nästa vecka ska lilla Lucas döpas och det är dags att fixa en doppresent. Kikade runt lite och hittade ett coolt bestickset som ska göra det roligare att äta. Kan vara hur häftigt som helst, nästan så att jag vill klicka hem sådana till mig själv..

Men jag fegade ur och det blir en personlig CD-skiva istället. Så att Lucas föräldrar kan hjärntvättas till Lucassånger, löftet från leverantören är att barnets namn nämns minst 60 gånger per skiva..

Brödbak

Har druckit Nutrilett på morgonen i två år men tänkte nu återgå till en mer matig frukostkultur. Så igår bakade jag bröd, som blev supergott och mättande. Skönt med recept utan jäst, då jäsning kan vara det tråkigaste med bakning?

Till två limpor:

4 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
3 dl rågsikt
4 dl blandade frön (jag hade linfrön, solrosfrön och vetekross)
4 tsk bikarbonat
salt (skippade jag, avskyr salt mat)
0,5 dl olja
0,5 dl mörk sirap
1 l filmjölk

Blanda torra ingredienser i en bunke och häll sen på olja, sirap och filmjölk och rör ihop till en jämn smet. Häll upp smeten i smorda, avlånga formar. Grädda i 175 grader i 100 minuter. Brödet blir mörkare hela tiden och när det är klart är det riktigt mörkt.

Låt brödet svalna en stund och stjälp sen upp det på ett galler och låt svalna under handduk i någon timme. Ät ljummet eller frys in direkt.

Betalt

Betalade Portugalresan och det slog mig hur snart det är maj.

Kan vara dags att ta tag i några lösa trådar inför resan nu; typ var ska jag sova natten före i Stockholm? Men tja, det ordnar sig säkert, kan ju alltid bosätta mig på en bänk på Arlanda..

Är lite, lite nervös inför hela grejen med att resa ensam, men mest av allt är det spännande. Ett bra test på självständighet, förmåga att koppla av och på om jag besitter någon form av social kompetens..

Idag är jag pluggledig, tenta imorgon. Ja, jag har verkligen ett fantastiskt bra jobb; 5 dagar varje år får jag vara ledig med full betalning för tentamen/examen.

Och det är varmt på balkongen, så nu blir det en heldag i solen med näsan i boken.

Fynd

Det är bokrea på Willys och jag hittade guldskatten - 19 spänn för en av jordens bästa böcker: Rorris första dag. En söt historia om hur racerbilen Rorri lyckas hitta sitt självförtroende och vågar tävla mot de andra bilarna på tävlingsbanan Silverringen.

Tror att jag kommer vara en populär faster nästa gång vi ses. Har jag tur får jag läsa godnattsagan, och slipper läsa Bajsboken, som Vilmer tycker är finfin men jag rodnar en del när jag läser..

Målstatus

Såhär tre månader in på 2011 är det dags att göra en avstämning av nyårslöftena. Hade två nyårslöften, eller årsmål snarare; att orka springa en mil utan problem och att se mer på TV.

Status i springandet: Springer ibland innan jobbet, men då hinner jag bara med en kortrunda som är drygt 4 km. Så i söndags gav jag mig ut, med ambitionen att springa tills jag stupade. Det blev inte riktigt så, för plötsligt var jag tillbaka utanför min port och hade då, enligt GPS-funktionen i telefonen, sprungit 6,3 km. Jag var inte helt slut, hade nog kunnat springa några hundra meter till, kanske en kilometer. Så vid nästa långvända är målet att springa 7 kilometer. Det borde gå.

Status i TV-löftet: Jag glömmer att sätta på TV:n. Men jag ser en del på TV via datorn och har lyckats snöa in på tre serier; Californication, Big Bang Theory och Fairly Legal.

Kvartalsstatus allt som allt: Helt okej.

Slut

Det är slut. Det är inte vi längre.

Det är tungt att inse att en relation inte ger vad jag vill ha. Och det är för jävligt att göra en annan människa, som jag tycker så mycket om, ledsen.

Denna underbara man är inte längre min. Han är en av de finaste människor jag mött; omtänksam, vacker, snäll, rolig, mjuk, intuitiv och intelligent. Han bryr sig om mina känslor och hur jag mår. Han visar tydligt att det är mig han vill ha och sneglar inte på andra. Han får mitt hjärta att göra volter när han kysser mig. Han är en fantastisk älskare. Men ändå går det inte.

För jag kan inte vara i en relation där vi inte är på väg åt samma håll. Där vi inte har en gemensam bild av framtiden och vad vi vill att den ska innehålla.

För jag har varit där förut och vet vad det gör med mig. Hur dåligt det får mig att må. Och jag känner igen mönstren i mitt beteende; hur det får mig att söka tröst och bedövning med mat, hur jag tappar lusten att röra på mig, hur jag flyr verkligheten i dagdrömmar om att min partner inte menar det han säger och egentligen vill det jag vill. Jag stänger ute verkligheten och det blir en ond spiral; trötthet, ledsenhet, depressiva tankar och självdestruktivt beteende, som i mitt fall uttrycker sig i överätande och passivitet.

Om jag har lärt mig något de senaste åren så är det att jag är viktigast i mitt liv. Att jag behöver sätta mig själv och mina behov i centrum och inte får ge avkall på vad jag vill ha för att tillfredsställa någon annan. Jag har varit livrädd för att bli lämnad om jag inte går med på de förutsättningar jag får. Har inte vågat stå upp för mig själv. Inte tagit mina känslor på allvar. Kompenserat dem med annat istället för att se roten till vad som får mig att må dåligt. Jag vågade inte säga att jag inte kan leva med en partner som inte vill detsamma som mig. Jag var livrädd för att bli ensam och accepterade utan vidare att få min framtidsdröm krossad gång på gång. Jag satte in en spiral mot min vilja och sköt drömmen om familj på framtiden. Jag undertryckte drömmen om ett klippbröllop vid havet. För att inte mista den jag älskade.

Men känslorna finns ju kvar, även om man försöker tvinga dem ur sitt medvetande. Och när jag inte vågar säga vad jag känner tar jag till den enda medicinen jag känner till; sluter mig i mig själv. Tänker att jag får tackla alla känslor ensam, ingen kommer ändå att hjälpa mig. Så tar jag till saker som gör mig lugn. Eller ger en skön chimär av lugn åtminstone. Och så drömmer jag vidare. Om att han en dag ska ändra sig.

Istället för att se verkligheten och inse att den man jag ska vara med har liknande grundvärderingar i livet och vill planera en framtid med mig. Han ger mig de svar jag behöver.

Och därför måste det ta slut här.

För jag vill aldrig mer offra så stora delar av mig själv för att bli älskad. Om någon älskar mig ska han göra det för att jag är jag. Inte den dåliga kopian av mig som jag blir när jag är otrygg. Så nyckeln är väl att kan han få mig att känna mig trygg så får han hela mig. Först då.

För när jag ger mig själv till en man vill jag ge hela mig själv till honom, jag kan inte vara halvhjärtad i en relation. Det är väl en god egenskap men den kan också vara farlig om den jag ger mig till inte är redo att ta emot.

Så kanske har jag lärt mig något de senaste åren. Att jag får ställa krav i en relation. Om det är villkor som min partner inte kan ställa upp på eller värderingar han inte delar så ska det inte vara vi. Risken jag tar är väl att han inte finns. Men jag är inte livrädd för att vara ensam längre. För jag trivs med den jag är och älskar mig själv. Om någon annan älskar mig är det fantastiskt, men jag tänker inte fortsätta stänga ute mina känslor för att bli omtyckt. Han får älska hela mig. Eller inte alls.

Men jag kommer att sakna honom. Massor. Och jag tycker det är tråkigt att det inte är han som är Mr Right.

Nu är min plan att fokusera på vänner och träning. Hoppas att det är en bra medicin mot hjärtesorg, för just nu är mitt hjärta sjukt tungt att bära.

Löneångest

Jag blir sjukt nervös inför lönesamtal.

Imorse vaknade jag med ett ryck strax före kl 6 och kunde inte somna om.

Herregud, jag som så ofta coachar andra i att vara superkaxiga, framhäva sina styrkor och begära en bra bit över vad man tror att man kan få.

Men när jag ska göra det själv - armsvett.

Hur det gick? Bra. Jag var superkaxig, framhävde mina styrkor och begärde en bra bit över vad jag tror att jag kan få.

Nervositet - ännu en drivkraft.

Drottningsbesök

Idag kommer drottningen på besök.

Säpo har inspekterat lokalerna och sett till att ingen av oss vanliga dödliga kan närma oss Hennes Kungliga Höghet. Synd egentligen, för hon sitter ju på ovärderlig kunskap och vi går miste om värdefulla tips om hur man tacklar otrogna män, vem som är Sveriges bästa plastikkirurg och hur man bäst uttalar svenska konsonanter.

Och så måste vi hålla oss från toalettbesök under drottningens besök; toaletterna är strikt vikta åt Silvia.

Nä, nu behöver jag kissa. I förebyggande syfte.

Vårtecken

I fredags morse tog jag årets första joggingtur på nästan isfria cykelbanor.

I morse cyklade jag till jobbet för första gången i år.

Och så luktar det hundbajs överallt, i takt med att isen smälter.

Tror att det är vår på gång!

Arabvärldens Lady Gaga?

Muammar Gaddaffi. Diktator i Libyen. Alltid lika kreativa outfits..

Webbmaster

De senaste dagarna har jag ägnat större delen av min arbetstid åt webbplatsen. Nya sajtnoder, flytt av andra, uppdatering av information, nya bilder och allmän koll att länkar fungerar och att strukturen är tydlig.

När jag frilansar sådär utanför mitt vanliga område fylls jag av en enorm respekt för de som jobbar med det jämt. Just nu är min respekt hos vår webbredaktör, det är imponerande hur hon får till en så bra webbplats och kan hålla alla kommandon i huvudet samtidigt.

Det är ju typ som att blogga, men publiceringsverktyget här innehåller betydligt fler möjligheter än t.ex. Blogger.

Så jag har rätt kul.

Snart blir jag nog snabbare och skickligare och kan lägga till en ny titel bakom min nuvarande.

Kompetensutveckling heter det i lönesammanhang.

Hacker

Japp, det kan jag titulera mig numera. Typ.

Streamar en del TV, då jag ruttnar på att behöva ha koll på TV-tablåer och vill se flera avsnitt i rad när jag väl kollar. Så det blir mycket Megavideo, gärna via min nya favvosajt Sidereel, som är betydligt mer användarvänlig än Surfthechannel.

Megavideo har en tidsgräns på 72 minuter TV i stöten. När man nått upp till det stannar programmet och man får vänta i en halvtimme innan det går att kolla igen. Det suger.

Så jag surfade runt lite, tänkte att det måste ju finnas en lösning på det där. Och visst; Megaskipper fixar problemet.

Skönt, nu behöver jag aldrig sova.

Utmärkelse

Jag har blivit utsedd till miljöprofil på jobbet.

Det ska vara en artikel med mig i nästa nummer av miljötidningen. Med bild..

Får priset för att jag, som ordförande i miljögruppen, drivit igenom två stora event som blivit kända här. En miljöprisjakt förra våren, där vi tävlade mot varandra i att ta oss till och från jobbet så miljösmart som möjligt. Och en byteskväll nu i vår där vi ska byta grejer med varann, lyssna på en föreläsning om Greenwash, dricka ekologiskt vin och äta goda, ekologiska mögelostar från den fantastiska ostdisken på Ekostore.

Jag känner mig som en bluff.

Tänk om de visste att jag inte källsorterar hemma. Eller att jag inte klimatkompenserar när jag flyger. Eller att jag snålar och inte väljer de ekologiska varorna när jag handlar. Eller att jag mest är sugen på ost och vin..

Belöning

Kanske behövs det morötter för att få inspiration och motivation?

Klarade tentan i motivation och kognition med bravur (tja, två fel kan man väl kosta på sig?). Så jag belönade mig själv med att boka en resa i vår. Till Portugal; Algarve i en vecka med sol, bad, träning och föreläsningar om kost och hälsa. Och en massa portvinsprovning hade jag tänkt. Och portvinsimport till Sverige förstås ;-).

Och jag tror att resebokningen, som primärt var en belöning, också kan leda till fortsatt motivation. Visualiserar en något mer vältränad kropp som kliver på planet till Atlantkusten i maj. På drygt tre månader borde jag väl kunna bygga några nya muskler?

Helgpeppad

Med helgen i antågande kom en aning motivation tillbaka.Visserligen slank det ner en tårtbit till fikat men jag kom iväg till träningen oxå, så det jämnar nog ut sig. Kettlebellträning är skönt fredagsmys, känner redan träningsvärken smyga sig på..

Har lyckats delegera matfixet och får snart thaimat serverat, bättre kan jag knappast få det!

Och imorgon bär det iväg till Käringön där min kompis man, aka köksmästar´n på Peterssons krog ska fira sin 35-årsdag med lite fest. DET är jag grymt peppad till!

Men först mer fredagsmys. Helst utan gjutjärnskulor.

Motivation

Min motivation är noll just nu.

Sen två veckor tillbaka vill jag inte träna, inte gå i skolan, inte promenera till jobbet, inte plugga, inte äta nyttiga grejer.

Jag vill äta godis, ligga still, kolla på TV, bada och sova.

Så jag får lite panik. Behöver få tillbaka motivationen innan jag väger 200 kg, är totalt otränad och har förvandlats till en riktig soffpotatis som kan allt om alla serier på TV.

Funderar hårt på hur jag ska få tillbaka min motivation. Ska jag lägga upp ett strikt schema och tvinga mig att hålla mig till det? Eller ska jag skita i allt ett tag och lita på att motivationen kommer tillbaka? Eller går det att hitta en bra medelväg?

Skulle lätt behöva en coach nu. Som lägger upp ett kul träningsschema, som jag vill följa. Som lockar med mig på långpromenader och som håller mig borta från godis och fikabullar. Som lägger upp en matplan, som är lite ny och kul och som jag får lust att hålla mig till. Som ger mig plugglust med en härlig morot om jag tar mig igenom resten av terminen.

Har varit en fantastisk coach åt mig själv de senaste åren, men nu tryter det alltså. Inspirationen är borta.

Suck, någon som känner en coach som är kanonbra och typ gratis?

Confex

Idag blev det en heldag på Konfexmässan. Eller ja, lite mässa men mest föreläsningar.

Började morgonen med Claes Schmidt/Sara Lund, som hjälpte mig att döda en och annan fördom. Fortsatte med Stefan Sebö som försökte få mig 100% engagerad men som inte riktigt lyckades. Lite lunch senare blev det fantastiska Mark Levengood som fick mig att skratta i en timme och som avslut på dagen Karin Klerfeldt som lärde mig argumentera, bland annat i löneförhandlingar.

Och så blev det en skön cykeltur till Eriksberg och ett välbehövligt Steppass efter allt lyssnande (och alla mässbrownies..).

Skön dag!

Det sista..

..min rumskompis på jobbet sa till mig när vi skulle gå igår var: se inte hela boxen ikväll.

Jag gick till skolan. Kom hem vid halv tio. Såg hela boxen. Vid tvåtiden somnade jag. Är sjukt trött idag.

Tror att det var detta hon menade.

Tur att jag ska på kurs hela dagen idag, så ingen här kan se mina svullna ögon och dimmiga blick.

Men jävlar vad kul det var; emellanåt skrattade jag så att det rann tårar och så att magmusklerna krampade.

Det går ruggigt bra med nyårslöftet nu ;-)

Solsidan

Alla, och då menar jag verkligen alla, pratar om den där serien Solsidan. Jag har inte sett ett enda avsnitt och uppfattas av mina kollegor som en aning kufisk.

Idag, när jag kom tillbaka efter lunchen, låg DVD-boxen med hela säsong ett på mitt bord. Så nu har jag ingen ursäkt längre..

Härligt att jobba med TV- och mediemänniskor!

Fredag!

Var en dålig hemmajobbare och åkte till kontoret. Det visade sig vara en lyckoträff då jag blev bjuden på bio och såg en fantastiskt fin film om kärlek; Möte i Toscana. Rekommenderas starkt!

Strax AW med fina Helena. Vår plan är Tapas och vin.

Fredag!!

Glad

Idag är jag glad för:

• att jag har ett härligt och utmanande jobb
• att solen skiner
• att det ligger en låda kycklingsallad i väskan och jag slipper föreläsningshunger
• att jag har datorn full av No Ordinary Family-avsnitt
• att det var okej att jobba hemma imorgon

Blandning

Ska jag ta gröna eller röda druvor idag?

Det är numera ett problem som människosläktet slipper brottas med; Coop lanserar BLANDNINGEN.

För jäkla käckt!

Snörvlar..

och fräser. Har åkt på en riktig bondförkylning. Missbrukar nässpray och försöker ta det lugnt.

Men jag har ju rätt svårt för det där att ta det lugnt.

Fast ikväll har jag bestämt mig. För att det blir soffan, täcke och Tv-serierace.

När jag är färdig med farmors handling, har städat en skiten lägenhet och tvättat smutsig tvätt.

Men sen. DÅ blir det vila ;-)

Och så ska jag låta bli att knäcka ostbågepåsen..

Njutmorgon

Ibland kan jag fundera över vad som är meningen med mitt liv. En stor fråga men när jag bryter ner den lite så kan det leda till rätt sköna avbrott från vardagslunken. För ska livet verkligen bara bestå av "äta, jobba, sova" i en lång spiral av dagar? Och kan man bara njuta av livet när det är helg eller semester? Fruktansvärt tråkig tanke, att fem dagar i veckan gånger typ 47 veckor bara är en lång raksträcka av "ekorrhjulsdagar"?

Där någonstans kommer flextiden in i mitt liv. Skulle kunna bli religiös bara av tanken på att det finns ett sånt begrepp, men inser att ett Gudsväsen säkert har viktigare saker för sig än att komma på flexibla arbetstider och skänker en tanke till fackrörelsen istället..

Igår hade jag en mastodontdag. Kul, men extremt mentalt påfrestande att ha två långa möten, med bara en kort lunchrast emellan, där det krävs att jag levererar en massa genomtänkta åsikter om utredningsförslag och remisser. Somnade helt slutkörd på soffan när jag kom hem och vaknade nästan lika trött imorse.

Så jag snoozade en stund. Tog en lång dusch. Såsade framför några halvtimmesserier på TV:n medan jag sminkade mig.

Klockan hade hunnit bli rätt sent när jag väl kom iväg och för ovanlighetens skull fick jag promenera en timme i dagsljus. I den krispigt kalla och soliga Göteborgsmorgonen.

Härligt solboostad har jag fått en massa gjort på jobbet idag, så frågan är om jag egentligen inte varit mer produktiv än jag hade varit om jag hade tvingat mig hit vid halv åtta?

Den första dagen..

..på resten av mitt liv. Så tänkte jag när jag vaknade imorse.

Tio kilo ska bort. Det är vad expertisen säger att jag bör fixa bort från min kropp för att bli en normalviktig person. Och jag håller nog med, för även om jag för första gången i mitt liv trivs med min kropp hade det varit skönt att ha lite spelmån med vikten. Att kunna svulla lite över jul eller under semestern utan att resultatet blir katastrofalt. Och så springer jag ju snabbare för varje kilo som släpper och det är ju en rätt skön bieffekt.

Tja, idag skulle det börja alltså.

Började fint till frukost, sen gick det utför i rasande takt. Kex med brieost till förmiddagsfikat (varför i helvete bjöd jag på det i förra veckan?), pastalunch på Teos och sen en kebabwrap till föreläsningen. Hemma igen ostskivor, direkt från slalombacken.

Imorgon är en ny dag. Då ska jag utarbeta en plan för att stå emot frestelser. Och ta med mig matlåda.

Mantra för dagen; beach 2011, beach 2011, beach 2011..

Manshopping

Tycker om att kolla på herrkläder, men det var ett tag sen jag botaniserade i sådana butiker. Imorgon fyller brorsan år så jag fick en anledning att ge mig hän. Fastnade för Esprit men; massor av snyggt vårmode med härliga färger!

Köpte en rutig skjorta med turkosa inslag och en t-shirt i grått och turkost som passar att ha under skjortan eller bara som t-shirt. Hans färger passade fint till det turkosa så jag hoppas att han blev nöjd med presenten från sina systrar..

På kalaset fick vi fantastiskt god mat; oxfilé med potatiskaka och rödvinssås och marängsviss till efterrätt. Galet gott, de är grymma på matlagning!

Nu till infriandet av nyårslöftet; några avsnitt av "No ordinary family". På laptopen i sängen, men det räknas som TV. Det har jag bestämt.

Urladdning

Tiden rusar fram, redan 2011!

31, stolt ägare till en slagborrmaskin och en skruvdragare, har firat jul, nyår och födelsedag i en strid ström. Och hjälpt syrran att renovera och flytta in i sin första egna lägenhet. Bara ett stenkast ifrån mig (om man är en duktig kastare).

Det senaste har det känts som att jag har fått ordning på en del lösa trådar och ångestframkallande ämnen i mitt liv. Allt kan inte förutses, man måste våga satsa när det känns rätt. På alla plan. Vad som händer imorgon får morgondagen utvisa, jag mår inte bättre idag av att oroa mig för det. Men jag FÅR planera; ha en grov plan och målsättningar. Annars dör jag inifrån.

Mina nyårsmålsättningar är att springa en mil utan problem och att se mer på TV. Förra årets var att springa en halvmil utan problem och att se mer på TV. Lyckades med springandet men det gick sämre med TV:n. Försöker igen och hoppas på en bättre måluppfyllelse i år.

Har fastnat ordentligt i psykologin som ämne. Otroligt intressant att grotta ner sig i hur människan fungerar; vad som driver oss, hur vi lär oss och hur vi tänker och tar beslut. Ger mig en möjlighet att bråka med mina tankar och förutfattade meningar och att bättre förstå varför andra handlar som de gör.

Dagens urladdning blir tenta i motivation och kognition. Sen ska jag fira med den finaste mannen i världen; min egna chokladpralin. Söt som socker, gör mig lycklig och är totalt beroendeframkallande..