Doppresent?

Nästa vecka ska lilla Lucas döpas och det är dags att fixa en doppresent. Kikade runt lite och hittade ett coolt bestickset som ska göra det roligare att äta. Kan vara hur häftigt som helst, nästan så att jag vill klicka hem sådana till mig själv..

Men jag fegade ur och det blir en personlig CD-skiva istället. Så att Lucas föräldrar kan hjärntvättas till Lucassånger, löftet från leverantören är att barnets namn nämns minst 60 gånger per skiva..

Brödbak

Har druckit Nutrilett på morgonen i två år men tänkte nu återgå till en mer matig frukostkultur. Så igår bakade jag bröd, som blev supergott och mättande. Skönt med recept utan jäst, då jäsning kan vara det tråkigaste med bakning?

Till två limpor:

4 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
3 dl rågsikt
4 dl blandade frön (jag hade linfrön, solrosfrön och vetekross)
4 tsk bikarbonat
salt (skippade jag, avskyr salt mat)
0,5 dl olja
0,5 dl mörk sirap
1 l filmjölk

Blanda torra ingredienser i en bunke och häll sen på olja, sirap och filmjölk och rör ihop till en jämn smet. Häll upp smeten i smorda, avlånga formar. Grädda i 175 grader i 100 minuter. Brödet blir mörkare hela tiden och när det är klart är det riktigt mörkt.

Låt brödet svalna en stund och stjälp sen upp det på ett galler och låt svalna under handduk i någon timme. Ät ljummet eller frys in direkt.

Betalt

Betalade Portugalresan och det slog mig hur snart det är maj.

Kan vara dags att ta tag i några lösa trådar inför resan nu; typ var ska jag sova natten före i Stockholm? Men tja, det ordnar sig säkert, kan ju alltid bosätta mig på en bänk på Arlanda..

Är lite, lite nervös inför hela grejen med att resa ensam, men mest av allt är det spännande. Ett bra test på självständighet, förmåga att koppla av och på om jag besitter någon form av social kompetens..

Idag är jag pluggledig, tenta imorgon. Ja, jag har verkligen ett fantastiskt bra jobb; 5 dagar varje år får jag vara ledig med full betalning för tentamen/examen.

Och det är varmt på balkongen, så nu blir det en heldag i solen med näsan i boken.

Fynd

Det är bokrea på Willys och jag hittade guldskatten - 19 spänn för en av jordens bästa böcker: Rorris första dag. En söt historia om hur racerbilen Rorri lyckas hitta sitt självförtroende och vågar tävla mot de andra bilarna på tävlingsbanan Silverringen.

Tror att jag kommer vara en populär faster nästa gång vi ses. Har jag tur får jag läsa godnattsagan, och slipper läsa Bajsboken, som Vilmer tycker är finfin men jag rodnar en del när jag läser..

Målstatus

Såhär tre månader in på 2011 är det dags att göra en avstämning av nyårslöftena. Hade två nyårslöften, eller årsmål snarare; att orka springa en mil utan problem och att se mer på TV.

Status i springandet: Springer ibland innan jobbet, men då hinner jag bara med en kortrunda som är drygt 4 km. Så i söndags gav jag mig ut, med ambitionen att springa tills jag stupade. Det blev inte riktigt så, för plötsligt var jag tillbaka utanför min port och hade då, enligt GPS-funktionen i telefonen, sprungit 6,3 km. Jag var inte helt slut, hade nog kunnat springa några hundra meter till, kanske en kilometer. Så vid nästa långvända är målet att springa 7 kilometer. Det borde gå.

Status i TV-löftet: Jag glömmer att sätta på TV:n. Men jag ser en del på TV via datorn och har lyckats snöa in på tre serier; Californication, Big Bang Theory och Fairly Legal.

Kvartalsstatus allt som allt: Helt okej.

Slut

Det är slut. Det är inte vi längre.

Det är tungt att inse att en relation inte ger vad jag vill ha. Och det är för jävligt att göra en annan människa, som jag tycker så mycket om, ledsen.

Denna underbara man är inte längre min. Han är en av de finaste människor jag mött; omtänksam, vacker, snäll, rolig, mjuk, intuitiv och intelligent. Han bryr sig om mina känslor och hur jag mår. Han visar tydligt att det är mig han vill ha och sneglar inte på andra. Han får mitt hjärta att göra volter när han kysser mig. Han är en fantastisk älskare. Men ändå går det inte.

För jag kan inte vara i en relation där vi inte är på väg åt samma håll. Där vi inte har en gemensam bild av framtiden och vad vi vill att den ska innehålla.

För jag har varit där förut och vet vad det gör med mig. Hur dåligt det får mig att må. Och jag känner igen mönstren i mitt beteende; hur det får mig att söka tröst och bedövning med mat, hur jag tappar lusten att röra på mig, hur jag flyr verkligheten i dagdrömmar om att min partner inte menar det han säger och egentligen vill det jag vill. Jag stänger ute verkligheten och det blir en ond spiral; trötthet, ledsenhet, depressiva tankar och självdestruktivt beteende, som i mitt fall uttrycker sig i överätande och passivitet.

Om jag har lärt mig något de senaste åren så är det att jag är viktigast i mitt liv. Att jag behöver sätta mig själv och mina behov i centrum och inte får ge avkall på vad jag vill ha för att tillfredsställa någon annan. Jag har varit livrädd för att bli lämnad om jag inte går med på de förutsättningar jag får. Har inte vågat stå upp för mig själv. Inte tagit mina känslor på allvar. Kompenserat dem med annat istället för att se roten till vad som får mig att må dåligt. Jag vågade inte säga att jag inte kan leva med en partner som inte vill detsamma som mig. Jag var livrädd för att bli ensam och accepterade utan vidare att få min framtidsdröm krossad gång på gång. Jag satte in en spiral mot min vilja och sköt drömmen om familj på framtiden. Jag undertryckte drömmen om ett klippbröllop vid havet. För att inte mista den jag älskade.

Men känslorna finns ju kvar, även om man försöker tvinga dem ur sitt medvetande. Och när jag inte vågar säga vad jag känner tar jag till den enda medicinen jag känner till; sluter mig i mig själv. Tänker att jag får tackla alla känslor ensam, ingen kommer ändå att hjälpa mig. Så tar jag till saker som gör mig lugn. Eller ger en skön chimär av lugn åtminstone. Och så drömmer jag vidare. Om att han en dag ska ändra sig.

Istället för att se verkligheten och inse att den man jag ska vara med har liknande grundvärderingar i livet och vill planera en framtid med mig. Han ger mig de svar jag behöver.

Och därför måste det ta slut här.

För jag vill aldrig mer offra så stora delar av mig själv för att bli älskad. Om någon älskar mig ska han göra det för att jag är jag. Inte den dåliga kopian av mig som jag blir när jag är otrygg. Så nyckeln är väl att kan han få mig att känna mig trygg så får han hela mig. Först då.

För när jag ger mig själv till en man vill jag ge hela mig själv till honom, jag kan inte vara halvhjärtad i en relation. Det är väl en god egenskap men den kan också vara farlig om den jag ger mig till inte är redo att ta emot.

Så kanske har jag lärt mig något de senaste åren. Att jag får ställa krav i en relation. Om det är villkor som min partner inte kan ställa upp på eller värderingar han inte delar så ska det inte vara vi. Risken jag tar är väl att han inte finns. Men jag är inte livrädd för att vara ensam längre. För jag trivs med den jag är och älskar mig själv. Om någon annan älskar mig är det fantastiskt, men jag tänker inte fortsätta stänga ute mina känslor för att bli omtyckt. Han får älska hela mig. Eller inte alls.

Men jag kommer att sakna honom. Massor. Och jag tycker det är tråkigt att det inte är han som är Mr Right.

Nu är min plan att fokusera på vänner och träning. Hoppas att det är en bra medicin mot hjärtesorg, för just nu är mitt hjärta sjukt tungt att bära.

Löneångest

Jag blir sjukt nervös inför lönesamtal.

Imorse vaknade jag med ett ryck strax före kl 6 och kunde inte somna om.

Herregud, jag som så ofta coachar andra i att vara superkaxiga, framhäva sina styrkor och begära en bra bit över vad man tror att man kan få.

Men när jag ska göra det själv - armsvett.

Hur det gick? Bra. Jag var superkaxig, framhävde mina styrkor och begärde en bra bit över vad jag tror att jag kan få.

Nervositet - ännu en drivkraft.

Drottningsbesök

Idag kommer drottningen på besök.

Säpo har inspekterat lokalerna och sett till att ingen av oss vanliga dödliga kan närma oss Hennes Kungliga Höghet. Synd egentligen, för hon sitter ju på ovärderlig kunskap och vi går miste om värdefulla tips om hur man tacklar otrogna män, vem som är Sveriges bästa plastikkirurg och hur man bäst uttalar svenska konsonanter.

Och så måste vi hålla oss från toalettbesök under drottningens besök; toaletterna är strikt vikta åt Silvia.

Nä, nu behöver jag kissa. I förebyggande syfte.

Vårtecken

I fredags morse tog jag årets första joggingtur på nästan isfria cykelbanor.

I morse cyklade jag till jobbet för första gången i år.

Och så luktar det hundbajs överallt, i takt med att isen smälter.

Tror att det är vår på gång!

Arabvärldens Lady Gaga?

Muammar Gaddaffi. Diktator i Libyen. Alltid lika kreativa outfits..

Webbmaster

De senaste dagarna har jag ägnat större delen av min arbetstid åt webbplatsen. Nya sajtnoder, flytt av andra, uppdatering av information, nya bilder och allmän koll att länkar fungerar och att strukturen är tydlig.

När jag frilansar sådär utanför mitt vanliga område fylls jag av en enorm respekt för de som jobbar med det jämt. Just nu är min respekt hos vår webbredaktör, det är imponerande hur hon får till en så bra webbplats och kan hålla alla kommandon i huvudet samtidigt.

Det är ju typ som att blogga, men publiceringsverktyget här innehåller betydligt fler möjligheter än t.ex. Blogger.

Så jag har rätt kul.

Snart blir jag nog snabbare och skickligare och kan lägga till en ny titel bakom min nuvarande.

Kompetensutveckling heter det i lönesammanhang.