På G

Nu går jag.

Ska bli skönt med en långpromenad till tentan för att släppa på trycket i huvudet. Som är orsakat av kunskapsintryckning. Och någon öl för mycket på halloweenfesten igår kväll..

Men livet behöver väl innehålla både nytta och nöje för att vara njutbart?

Nedladdningen av "Eat, pray, love" är precis klar så det blir thaimat, Julia Roberts och god choklad ikväll.

Nytta och nöje it is!

Dagen D

Idag smäller det.

Jag har matat in massor av kunskap i huvudet och nu ska den ut.

På papper. I skrivsal.

Dags för psykologikursens första salstenta; allt jag kan om psykobiologi skall testas idag.

Men först blir det långbad och repetition av det viktigaste.

Sen promenad till stan och upp till bevis.

Lycka till till mig!

Protes?

Min nya grej är att jag går till jobbet. Fick motionsabstinens av att åka spårvagn men sena kvällscyklingar känns ohärligt.

En vecka senare har jag en väldigt stel höft, som låser sig med jämna mellanrum.

Hmm, antingen behöver jag en höftprotes eller nya skor.

Börjar nog med skorna.

Pillerchef

Ansvarar för att jobbets förstahjälpenlåda är uppdaterad.

Det är sällan jag behöver skaffa ny blodstopparutrustning eller gasbinda. Värktabletter däremot, det knapras friskt här.

Insåg att det är rätt tidsödande att springa till Apoteket i tid och otid så igår körde jag storhandling och har nu ett rätt omfattande lager i min skrivbordslåda.

Logistik-, miljö-, och stordriftstänk; jag kan vara den bästa pillerchefen ever!?

Ny karriär?

Igår var jag med i en rättspsykologisk studie.

Mitt uppdrag var att gå till en bokhandel i närheten och stjäla en bok.

När jag kom tillbaka, med boken i väskan, blev jag förhörd av "polis" som misstänkt för stölden.

Ordern var att inte erkänna brott.

Spännande, men rätt skrämmande, att promenera in i en bokhandel, strosa runt en stund, smuggla ner en bok i väskan och gå därifrån.

Det som slår mig är hur bra jag var på att stjäla. Var lite nervös strax innan men planerade noga på vägen dit hur jag skulle lägga upp det och följde min plan till punkt och pricka. Hade fått se en karta över butiken och visste exakt var boken i fråga fanns. Öppnade väskan i förväg, så att det skulle gå snabbt att få ner boken, och spanade efter ett bra tillfälle när butiksinnehavaren var upptagen med annat. Själva stölden gick vansinnigt smidigt..

Och i polisförhöret var jag iskall och kunde till och med svara lugnt på frågan om hur jag förklarar att jag stod böjd vid den aktuella boken. -Jo, det var ju där barnböckerna var och jag tittade efter julklappar.. Jag är en ulv i fårakläder ;-).

Fick en biobiljett för besväret. Och en ganska obehaglig insikt om att jag verkar vara helt skrupelfri.

Dolt nummer

Konstigt det där med hur ens livsupplevelser präglar hur man reagerar på saker. Så fort jag har ett missat samtal från dolt nummer utgår jag ifrån att det är ett sjukhus som vill komma i kontakt med mig på grund av att farmor är sjuk.

Och visst, jag hade rätt på ett plan imorse. Det var ett sjukhus. Men det handlade inte om farmor, det handlade om att de vill träffa mig för en intervju till ett intressant jobb jag sökt.

Så ikväll ska jag leta i källaren efter mina betyg och gå igenom några tänkbara intervjufrågor. Vad driver mig? Vad är mina starka och svaga sidor? Vad har jag för erfarenhet av förändringsarbete? Vilka är mina ledaregenskaper?

Spännande!

Lika som bär?

Fortsätter på vuxentemat och inser hur lik jag är mina föräldrar. Lite skrämmande att erkänna, men inte mindre sant för det.

Det räcker att titta mig i spegeln för att inse att min pappa aldrig hade kunnat svära sig fri från mig. Eller på bilder på farmor som ung; undrar jag någon gång hur jag kommer att se ut om jag blir 80 så räcker det med en titt på henne. Morsans rumpa har jag kanske inte ärvt, men jag lever med två kopior av hennes fötter. Och med pappas lite fyrkantiga kropp, som kan tränas upp till otroligt muskulös om jag ger mig fan på det. Och som blir brun av en snabbtitt på solen.

Utseendet är en grej, men även till sättet är det slående.

Administrationssinnet har jag ärvt. Har exakt samma titel som mamma och vi har dessutom samma arbetsgivare och väldigt liknande arbetsuppgifter.

Jag är rätt kass på att spara pengar, det har jag efter pappa. Det är mycket roligare att shoppa än att spara..

Har väl inte ärvt pappas enorma händighet, men anser mig ändå vara rätt händig. Eller, jag klarar det mesta efter lite instruktioner, även om det inte blir lika bra som när proffsen gör det. Men jag kan skruva ihop möbler, tapetsera, måla, skruva, spika och byta däck/filter/lampor och olja på bilen.

Jag vägrar att slänga mat. In absurdum; fryser in gräddslattar och kokar äpplemos på halvruttna äpplen för det är ju slöseri annars. Mamma gör exakt likadant, något som irriterade mig kraftigt när jag bodde hemma och blev överöst med halvfyllda fryspåsar när jag öppnade frysen.

Hmm, vad var det som fick mig att tänka på detta just idag?

Betalade räkningar och kom på mig själv med att riva de betalda räkningarna i minibitar innan jag slängde dem. Så gjorde alltid pappa, något jag tyckte var högst märkligt som tonåring.

Och så läser jag om gener. Och om arv. Och om sambandet mellan arv och miljö. Och om epigenetik, ett av de mest spännande forskningsområden jag hört om.

Man blir som man präglas, med utgångspunkt i de gener man har. Och om de senaste forskningsrönen stämmer så blir man också som sina förfäder var och påverkas av deras livsupplevelser, genom att generna kan omkodas av miljöfaktorer. Sätter ett helt annat perspektiv på släktforskning..

Poäng

Idag har jag håvat in vansinnigt många vuxenpoäng:

* Åt hemlagad kålpudding till lunch.

* Uttalade mig om diarieföring på ett möte imorse och förvånade mig själv med hur insatt jag är i frågan.

* Samlade ihop alla gamla matlådor för att ta med dem hem.

* Kom ihåg att ta med biblioteksböckerna imorse och tänker lämna tillbaka dem i eftermiddag. Inga förseningsavgifter här inte.

* Läste en utredning om "hur många direkt underställda en chef kan ha", innan jag skrev om det i min egen utredning; nu har jag en källhänvisning vilket känns duktigt och vuxet.

* Inser att det är vuxet bara att ha som arbetsuppgift att göra utredningar.

* Har tagit ledigt på fredag för att åka till...Ullared. För det är ju så käckt att köpa julklappar där. Och att fylla på förrådet med tvättmedel.

Skulle behöva motverka detta en aning; någon som är på idén att bli gräsligt full på alldeles för dyra drinkar ikväll och kan tänka sig att gå direkt till jobbet från krogen imorgon bitti?

Nja, nej. Jag ska ju handla åt farmor ikväll. Och träna. Och så har jag ett viktigt möte imorgon bitti, som jag behöver vara pigg inför.

Bara att inse; those days are gone..

Halvmilsmålet

Har inte varit ute och sprungit på länge, det är säkert en månad sen sist.

Det är som att jag blir rädd för det, när jag inte gör det regelbundet. Vet inte riktigt vad jag är rädd för; kanske inbillar jag mig att jag ska tappa andan och ramla ner och dö i spåret?

Nej, det handlar nog mest om lathet. Eller bekvämlighet snarare; det är varmare, tryggare och mer ordningställt på gymmet. Någon har satt ihop ett träningsprogram och det är bara att infinna sig.

Men plötsligt händer det. I lördags natt drömde jag att jag sprang. Det var enkelt och skönt och jag sprang länge och väl och njöt av det. Vaknade med ett enormt sug efter att springa.

Så igår eftermiddag snörade jag på mig skorna och gav mig ut i höstsolen. Det var inte lika enkelt som i drömmen men nästan, åtminstone långt ifrån andnöd. Strax över 5 kilometer blev det och jag klockade mig på 37 minuter.

Nu filurar jag över hur jag ska få mig själv till att ge mig ut i spåret lite oftare. Går det att programmera sina drömmar så vill jag drömma lördagsdrömmen regelbundet..!

Sötis!

Chokladpralinen har varit i Budapest en vecka och landade brun och fin hos mig igår kväll. Överraskade med en jättefin present, som innehöll en vätska som ska göra mig mer magnetisk än jag redan är ;-). Att han hade koll på att rosa paket attraherar mig är ett stort plus i kanten. Och att han knäckte några banor i Mario Galaxy 2 som jag kämpat länge med, vissa har fallenhet för TV-spel, andra inte..

Arbetsskada

Igår slickade jag igen 500 kuvert med inbjudningar som skulle iväg. Två timmar senare började en extrem spänningshuvudvärk att sprida sig i mig, en huvudvärk som fortfarande finns kvar vid ena tinningen, och leder till att jag blundar med vänsterögat och ser rätt mongo ut.

Jag VET att det finns en sån där kuvertfuktare som man kan använda för att slippa slicka, men det tar tre gånger så lång tid och jag gillar effektivitet. Och har noll tålamod, som alla som följer min blogg vet vid det här laget.

Kommer osökt att tänka på när George Costanza i Seinfeld skulle gifta sig och hans blivande fru slickade igen kuverten till inbjudningarna. Det visade sig att kuvertklistret var giftigt och hon dog.

Förhoppningsvis överlever jag min klisterchock men jag funderar på att lämna in en anmälan om arbetsskada så att jag kan få lite försäkringspengar som plåster på såren. Eller massage för huvudet kanske.

Och eftersom jag ska ut och dricka öl ikväll kan jag inte äta värktabletter, det gäller att prioritera..

Självförtroende och självkänsla

Så länge jag kan minnas har jag haft ett bra självförtroende och trott på mig själv när det gäller att prestera. Det finns inte mycket jag inte tror mig kunna klara av; i skolan, på jobbet och i sociala sammanhang. Går det inte superbra tar jag nya tag; pluggar lite till, jobbar lite hårdare eller tar på mig något annat projekt som stärker mitt självförtroende när jag ror iland det.

Däremot har min självkänsla ofta varit riktigt usel; har haft väldigt svårt att tycka att jag är värd något genom att bara vara, utan att prestera ett dugg. Min självkänsla har byggt på prestationer och jag har inte vågat vara bara jag; visa både min svaga och starka sidor och tycka mig duga trots allt som eventuellt är "fel".

Så allting blir projekt för mig. Eftersom jag vet att jag kan prestera sätter jag upp prestationsmål för mig själv. På alla plan.

Nu senast vikten då. Jag satte ett mål; minus 30 kilo före 30-årsdagen. Det fixade jag. Sen satte jag ett nytt mål; minus 40 kilo före sommaren. Jag landade på minus 38. Och där har jag fastnat. Oavsett vad jag gör så är vikten där den är. Envis som en åsna.

Och min vana trogen blir jag arg på mig själv och tycker mig vara en usel människa utan karaktär, som inte kan bränna bort de där sista kilona överflödigt fett som jag anser att jag bär på.

Men ikväll på träningen hade jag ett härligt "självkänslemoment". Brukar undvika att titta mig i spegeln när jag tränar; för att slippa se den där hemska kroppen... Istället fäster jag blicken på något annat eller ställer mig så att jag inte kan se mig i spegeln. Men nu gjorde jag det; ställde mig längst fram och tittade på min spegelbild under hela passet . Tvingade mig själv att fortsätta, trots att första känslan var att titta bort. Men så plötsligt insåg jag vad jag faktiskt tänkte om mig själv; -Fan vad snygg du är, det är precis såhär du ska se ut. Din kropp är byggd för att vara exakt sådan här. Om någon inte skulle gilla din kropp är det deras problem. För jag gillar den. Och det är det som är viktigt.

Det var jävligt skönt att känna så och kan jag överföra det på resten av mitt liv hade det varit helt fantastiskt. Så slipper jag vara slav under andras bekräftelse, om inte annat är det förbannat jobbigt att gå runt och söka sådan.

För alla kan inte älska mig. Men JAG kan älska mig och det måste vara det viktigaste. Då kan ingen annan rubba min självbild och jag kan fortsätta vara snäll mot mig själv och vägra återgå till att missbruka min kropp som något slags försvar mot sånt som är jobbigt.

Ett litet steg på vägen, men jag är otroligt stolt över mig ikväll!

I en analog värld?

Ibland undrar jag hur det var möjligt att leva i en värld utan datorer. Eller utan internet snarare. Var säkert rätt lugnt och skönt och är kanske en av anledningarna till mångas stillasittande liv, isolering och bristande initiativförmåga. Och ständig uppkoppling kan nog ta kål på även den lugnastes stresströskel.

Men som informationskanal är det svårtoppat. Hyllmeter med gröna lexikon kommer inte i närheten av den aldrig sinande informationsplats som internet är.

Jag tittar på filmklipp om hjärnan på Youtube, spelar hjärnanatomispel på skolors webbplatser, wikipediar svåra begrepp och översätter ord jag inte förstår genom google translate.

Har alltid sagt att min målsättning med livet är att bli riktigt nördig inom något område. Hjärnan kan bli grejen, så känns det nu iallafall.

Vad jag kämpar hårdast mot i min ambition att nå nördighetsmålet är min rastlöshet; min totala oförmåga att koncentrera mig tillräckligt hårt på en sak och inte distraheras av resten av livet. För det är ju så kul att leva..

Och det får jag kämpa mot även på internet; att inte bli distraherad av allt annat när jag ska koncentrera mig på det jag sysslar med.

Kämpar vidare, nu en film om hypofysens funktion ;-)

Nära nu

De sista skälvande dagarna av något som med lite god vilja kan kallas höst är här. Senhöst.

Gaisskrapan kom fram imorse och jag fick ihop tillräckligt med frost för att kunna krama en liten, liten snöboll som jag kastade mot en vägg i ett kort ögonblick av barnslig upprymdhet.

En stor längtan efter att susa fram på en snowracer, efter att kasta mig ut i en slalombacke och efter att dricka varm choklad i en snödriva spred sig under resan till jobbet. Längtan efter att ta på mig en varm stickad mössa, gosa in mig bakom en stor färgglad halsduk och promenera längs ett fruset hav. Tända ljus i hela lägenheten, burra in mig under duntäcket i soffan efter promenaden och njuta av att tina i lugn och ro.

Om den kommande vintern blir något som förra årets ska jag se till att tillfredsställa alla de där längtningarna.

Kom vinter, kom!

Krämfeeling

Vaknade imorse med ett enormt sug efter en skön kräm till mina händer, så dagens lunchpromenad resulterade i ett Bodybutter med mangolukt. Säger sig innehålla "kungliga örter", och vad det är har jag ingen aning om. Fast det spelar väl ingen större roll när jag doftar mango och har mjuka händer?

För händer tar en del stryk under närapå minusgradiga cykelturer hem från sena kvällsföreläsningar. Och av tidiga, fuktiga morgoncyklingar över dimmiga hisingsbroar. Spårvagnssäsongen är nära, men jag tänker hålla ut så länge det går. 15 oktober förra året, det kan jag klå lätt nu när jag har en fet kräm..

Ljuskväll

Ljus, ljus, ljus i en väldigt vacker stad. Krispigt kallt i luften och en lite trolsk stämning över alltihop.

Mysigt sällskap, grekmat och ett glas rött för att skåla ut helgen.

Lights in Alingsås.

Skön söndag!

Taggad..!

Efter två timmar på gymmet, långdusch och god lunch är jag superladdad för Gökboet och kommer ge Mags och de andra en rejäl match i 30-årsfighten..! Tydligen har hon sprungit, gjort situps och grejer hela veckan för att vara i form, men vi får väl se vem som är starkast till slut..

Efter Gökboet blir det middag, vin och mys. Våra favoritkockar från Käringön står för maten, som därför inte kan bli annat än god!

Härlig lördag!

Bara njuta?

Det bästa med att plugga psykologi (och säkert därför jag dragit mig ditåt) är att det ger mig en större förståelse för mitt eget beteende. Hur jag agerar och hur jag tänker får teoretiska förklaringar. Och så funkar jag; behöver en teoretisk förklaring för att ta till mig information på djupet.

Människor löper olika stor risk att drabbas av depression och andra psykiska sjukdomar och det står i direkt proportion till hur sårbar man är som person. Och så är det i viss mån genetiskt betingat, även om den korrelationen inte är så hög som man kanske kan tro.

Men hur sårbar man än är och vilka gener man än har i bagaget krävs det en utlösande faktor för att sätta igång sjukdomen. En "stressator". Skilsmässa, att någon man älskar dör eller blir sjuk, stress på jobbet, att plötsligt bli av med jobbet eller något annat som skakar en i grunden är en stressator.

Efteråt, när man tillfrisknar från den akuta fasen är det lätt att tro att allt är lugnt och att det bara är att gå tillbaka till ett normalt tempo och att man klarar allt man klarade innan man blev sjuk.

Så är det inte. I de allra flesta fall är man permanent mer stresskänslig än tidigare, vill man kan man likna det vid allergi; allergisk mot stress..

Och det kanske inte är hela världen att vara lite allergisk mot stress, om man lyckas undvika stressorerna eller bli mindre känslig mot dem. I allmänhet handlar det om att vara snällare mot sig själv; vara noga med mat, motion, jobbtempo och andra stressfaktorer i livet.

Det var genom att få ordning på det där som jag lyckades komma tillbaka till ett normalt liv, där jag fungerar som jag gjorde förr. Eller, jag fungerar nog till och med bättre nu än då, för jag har aldrig tidigare haft riktigt så stor koll på allt detta samtidigt innan.

Men inte ens jag är perfekt ;-). Ibland bränner jag på och glömmer totalt av min överkänslighet. Jag tycker om att jobba hårt och när jag väl kommer igång går det inte att få stopp på mig. Envishet kallar min chef det, jag lutar åt att hon har rätt.

Nu har tempot varit sådär högt ett tag, jag har levererat i rasande fart på alla plan i mitt liv under rätt lång tid.

Så det var dags att bryta. Idag blev det en semesterdag och jag har njutit av att vara ledig med avstängd telefon och utan en massa människor runt mig. Lite plugg, svamptorkning i ugnen, inköp av två nya orchidéer och soffhäng; precis vad jag behövde för att komma tillbaka.

Är glad att jag lyssnade på en klok väns råd igår; du om någon måste tänka på dig själv ibland och bara njuta. Ikväll blir det ännu mer av den varan och jag ska ladda hårt inför att klå Mags på Gökboet imorgon.

Vila sig i form. På alla plan..!

Back on track

När jag vaknade på landet igår morse kände jag mig lugn, trygg och nöjd. Med livet i allmänhet och vackra drivvedshyllor i synnerhet.

Från ytterlighet till ytterlighet; förra veckan sur och arg, nu glad och tillfreds.

Glädjerecept:

- Har hittat glädjen i att plugga hjärnans anatomi och en superspännande värld har öppnat sig. Nu läser jag för att det är kul och vägrar se det som ett måste. Förmodligen nyckeln till framgång i livet; att styras av lusten och inte ställa en massa krav på sig själv?

- Vägrar umgås med idioter..

- Äter mer chokladpraliner. På alla plan.

- Har svamp på tork till höstens grytor; trattkantareller och björksopp på en tidning i källaren.

- Har kilovis med äpplen på köksbänken som ska förvandlas till äpplemos i veckan; julen är räddad!

Förbudssverige

Det är ju jättebra att Göteborgs stad har uppmärksammat att inte alla som besöker deras badhus kan svenska och att de därför informerar även på engelska.

Det intressanta är att det inte verkar vara så viktigt att berätta för de utländska gästerna att golvet kan bli halt när det är blött. Så länge de tar med sig sina grejer när de går är det okej att de ramlar på blöta klinkersplattor.

Hot: att få sitt hänglås uppklippt. Alltid härligt med maktbefogenheter ;-)