Kroppskoll?

Att jämföra sig med andra.

Hur mycket jag än kan påstå att jag inte gör det så gör jag det. Och förmodligen är jag inte unik; jag jämför mig med andra som jämför sig med andra. Och så håller det på. På alla plan. Men det här ska handla om kroppar och kroppsjämförelser.

Ofta är det retuscherade kroppar vi har att jämföra oss med. Eller kroppar hos människor som har det som heltidsarbete att se bra ut.

Att duscha i badhuset kan därför vara befriande. Där omges jag av helt vanliga människor, med helt vanliga kroppar. Vissa människor har hängbuk, andra har platta magar, de flesta någonstans mittemellan. Vissa har hängiga bröst, några få har toppiga, andra har inplantat. Vissa har mycket bröst och mycket buk, andra har liten rumpa och getingmidja. Eller tvärtom. Och så vidare. Två personer som ser extremt olika ut kan väga lika mycket, ha samma mått och samma BMI.

Och om jag ens ska ge mig in i diskussionen om BMI så kan det hela bli långt. För vad säger BMI egentligen om en kropp? Förhållandet mellan längd och vikt, jovisst. Men inget om förhållandet mellan muskler, fett, vatten och inälvor. Och inte säger det något om hur en "normalviktig" person kan ha urusel kondition och hur en "överviktig" kan ha superkondition. Kort om ett ämne jag har extremt mycket åsikter inom. Kanske inte jätteviktigt att strida för varje dag men när ett normalt BMI blir kvittot för att få hjälp i sjukvården kan det bli det viktigaste i livet. Att sträva efter något som inte är eftersträvansvärt. Vilket blir sjukt.

Författaren till bloggen Kroppsbilder har tagit fasta på det här och vill skapa den där sköna känslan efter badhusduschen på nätet. Än finns det inte så många bilder på sidan, men förhoppningsvis ställer fler upp och är med. Så att vi kan fortsätta att jämföra oss med varandra, men ha fler valmöjligheter än att jämföra oss med Elles omslagsmodell.

Blev en ögonöppnare för mig iallafall och kan förhoppningsvis leda till att jag slutar hata min kropp och börjar uppskatta allt som är bra med den. För förutom att den tar mig dit jag ska har den oxå en riktigt snygg rumpa, fina muskulösa ben och ett par bröst, som trots lite stripor på sidorna är rätt snygga och fyller ut urringningar.

Kanske borde jag skicka in en bild på mig själv i underkläder för att visa att jag står bakom inititativet? Hmm, KANSKE när jag blivit lite brunare, min vitblåa kropp gör sig inte på bild. Ni ser, jag är inte helt bekväm med min kropp ännu, men jag jobbar på det. Och det går fortare när jag ser att andra inte heller är perfekta. Vad nu perfekt är.

Min kropp - snart i en blogg nära dig..

Vilse på fel sida bron

Villade bort mig på väg hem från Östra sjukhuset ikväll. Efter en sväng på motorvägspåfarten vid Munkebäck och en läskig cykeltur längs bangården i Gamlestan var det skönt att äntligen se skylten mot Kärra/Kungälv, glida över järnvägsbron till Ringön och äntligen känna Hisingsmark under däcken igen. Borta bra men hemma bäst, även om det är ett risigt industriområde..

Bonus?

Lämnade in cykeln i helgen, då jag hade lyckats få punktering på bakdäcket. Jag kan väl byta slang själv om det kniper men hade verkligen ingen lust att mecka med det. Så jag lät Sportson göra det åt mig. Funderar på om det går att dra av i deklarationen som hushållsnära tjänst men det är en helt annan fråga.

När jag fick tillbaka cykeln hade de, förutom att de lagat punkteringen, även höjt min sadel. Märkte det inte direkt men plötsligt kom jag på att jag fick luta mig fram och tillbaka för att nå ner till pedalerna.

Har ingen hylsnyckel hemma, så jag har cyklat sådär sedan dess. Idag hittade jag en hylsnyckel på jobbet och fick äntligen sänkt sadeln. Hur skönt som helst.

Min kollega tyckte det var hysteriskt roligt att de hade höjt min sadel och skämtade friskt: -De kanske tänkte att SÅ kort kan väl ingen vara och höjde den för att vara snälla..

Hmm, ska man tåla sånt bara för att man är kort? Jag är ju ingen pygmé liksom. Går det att anmäla folk för längddiskriminering?

Matmissbruk?

Som matmissbrukare med tillfriskningsambitioner slänger jag det som blir över om jag bjuder på snask när jag har folk hemma. Står det framme är det som att lägga heroin framför en narkoman.

(Nej, jag källsorterar inte papper. Det har jag mer dåligt samvete över än att jag slänger "mat".)

Prinsessa

Såg filmen "Prinsessa" igår. Zandra, som spelar huvudrollen Maja, har växt upp i samma stadsdel som mig och umgåtts en del med syrran så jag har länge tänkt att se "hennes" film. Nu blev det äntligen av och oj, vilken fin film! Sorglig emellanåt, visst. Men mest livsbejakande, kaxig och härlig.

I en sekvens har Maja repliken: - Jag vet hur det känns att vara någon annan än vad som syns på utsidan. Då grät jag floder.

Jetlag

Torsdag: AW
Fredag: Gratisnatt på Glow
Lördag: Freeport, förkväll på Heaven 23 och natt på stan
Söndag: Cykelreparation och träning

Jag känner mig rätt mosig, måste bero på sommartidsjetlag?

Surrmorgon

Vaknade i morse av ett irriterande surrande. Först tänkte jag att jag hade fått tinnitus, var ute en sväng igår kväll och lyssnade på rätt hög musik. Ganska snabbt kom jag på att tinnitus brukar generera ett något mer pipande ljud, så jag började se mig om efter en mer trovärdig källa till surrandet. Och vad ser jag i persiennen? Jo, årets första fluga. Irritationen övergick då snabbt i glädje. Inte så mycket för att jag är vansinnigt förtjust i flugor utan för att jag verkligen längtar efter värme och sol. Och flugors uppvaknande är ju ett garanterat vårtecken!

Var inbjuden till ett frukostseminarium på TUR-mässan idag, så jag åkte direkt dit efter att ha släppt ut flugan i världen. Blev serverad en god frukost och deltog i en intressant debatt om hur man kan använda sociala medier för att utveckla internkommunikation, konferenser och möten. Håller på mycket med det där i mitt arbete, så jag fick lite input till hur jag kan utveckla användandet av sociala medier i min organisation. Är rätt trött på att massmaila folk om allt jämt, det måste finnas ett bättre sätt att kommunicera med stora grupper samtidigt. Har ibland använt Facebook för att hålla kontakten med och för att informera föräldralediga och sjukskrivna kollegor om vad som händer på jobbet och det har funkat riktigt bra. För att se till att samma information når alla samtidigt är mitt förslag att vi startar en internblogg och min chef är inte helt ointresserad av idén. Efter dagens seminarium har jag fått några fler argument, men jag behöver lite teknisk assistans innan jag kan lägga fram ett färdigt förslag till henne, allt är ju inte offentligt även om man arbetar i den offentliga sektorn.

Blev en lång diskussion på seminariet om huruvida sociala medier är en fluga, vilket var lite roligt med tanke på hur min morgon började. Kanske är Facebook, LinkedIn, Twitter och liknande sajter "flugor", men företeelsen är nog här för att stanna. Det är vad jag tror i alla fall, men som sagt; man får ju tro vad som helst i vårt åsiktsfria Sverige..

25 mars

Idag är det inte bara lönetorsdag för många utan även Marie bebådelsedag. Idag, för sisådär 2010 år sen, blev jungfru Maria bebådad och nio månader senare, på juldagen, föddes Jesus och Josef blev därmed tidernas första plastpappa. Om man väljer att tro på det, sånt är ju valfritt i vårt land med sin religionsfrihet.

Den 25 mars är numera även våffeldagen och det sägs härstamma ur ett hörfel. Förr kallades jungfru Maria även för "Vår fru" och lite slarvigt blev det ofta "Vårfru", vilket ledde till att dagen även kallas för "Vårfrudagen". "Vårfru" hördes som "våfflor" och så var våffeldagen född. Om man väljer att tro på på urbana legender, sånt är ju också valfritt i vårt land så vitt jag vet.

Om en stund kommer det att serveras våfflor här på jobbet, "gubbarna i smeten" kallar dom sig, männen som ska brassa våfflor i lunchrummet. Gott ska det bli, oavsett om det resulterar i en liten Jesus om nio månader eller inte. Eller i mitt fall då; Televinken. Det har jag lovat..

Bananer i skinkrock

I köket i mitt barndomshem fanns ett grönt skåp som var fyllt av recept, även kallat receptskåpet. Många av recepten var handskrivna av min mamma, som har en helt oläslig handstil, och de var insatta i pärmar med plastfickor (hon må ha en oläslig handstil men hon är administratör ut i fingerspetsarna). Men de recept som jag tyckte var mest spännande (de enda som gick att tyda) låg i en plastlåda. Lådan innehöll många hundra receptkort, kort som mina föräldrar prenumererade på och sorterade in i bokstavsordning i plastlådan vid varje receptleverans. Ungefär på samma sätt som diabilderna sorterades in efter framkallning, jag tror att det lades mycket mer tid på sortering under 80-talet än vad som görs nu (Excel; Data: sortera)?.

Ofta stod mamma eller pappa i köket med ett receptkort framför sig och lagade till något smarrigt från korten. Kan inte minnas att vi åt några extrema mängder av just brun mat i vårt hem, men några av recepten hos bloggen Den bruna maten känner jag igen från min barndom och blir lite nostalgisk. För en stor kulinarisk upplevelse rekommenderar jag starkt att prova receptet Bananer i skinkrock som "kvällsgott utan pretentioner", mycket smaskigt!

Katching!

Sex papp är Skatteverket skyldiga mig. Gött! Om jag hade kunnat lista ut något smart sätt att dölja att jag äger en tredjedels fastighet på en ö, där kojor i skogen har taxeringsvärden på arton miljoner, hade de varit skyldiga mig lite mer än två papp till.

Men jag orkar inte gräva så djupt. Vilket länge har varit min plan annars; att bygga nedåt i marken så att ingen kan se huset. Så slipper man söka bygglov och betala fastighetsskatt. Som heter fastighetsAVGIFT nuförtiden tydligen. Vem behöver fönster om det är gratis att leva liksom?

Som om inte denna plötsliga inkassering (ja, jag vet, pengarna kommer först till midsommar) var nog, har jag lyckats vinna på radio idag också. Lyssnade på Mix Megapol i morse och hörde att man kunde vinna en VIP-kväll på Glow på fredag. Så jag anmälde mig på hemsidan, varpå de ringde upp i eftermiddags och meddelade att jag och tre vänner är välkomna dit då.

Så på fredag blir det "Mixmegaparty" på Glow. Då ska jag passa på att fira deklarationen hårt..!

Idag

Idag är det en extremt spännande dag för en administrativ nörd som jag. För idag kan man logga in på skatteverket.se och kolla underlaget för 2009 års deklaration.

Jag blir som ett barn på julafton. Men samtidigt en aning orolig. Om jag kommer hem ikväll och får se att jag ska få tillbaka några tusenlappar på skatten kommer jag att jubla, det blir inte lika kul om jag är skyldig skatteverket en massa deg.

Även om deklarationskollen i sig är spännande nog vet jag dessutom att jag i år får deklarera på riktigt, inte bara godkänna förtryckta uppgifter med ett enkelt sms. För i år kan jag dra av räntan på mitt bostadsrättslån och yrka s.k. ROT-avdrag för hushållsnära tjänster. Hur kul som helst!

Såhär roligt kan man ha om man är deklarationsnörd, bli en du oxå ;-)

Porn

Tjejen som hade coctailfesten i lördags, jobbar bland annat som sexpartyförsäljare och lite varstans i hennes hem finns spår av detta. Till festen hade hon lite strategiskt lagt ut boken "Porn for women", som jag fastnade i en stund.

Funderar på att köpa hem ett lager av boken och dela ut till de män jag dejtar, så att de direkt vet vad jag vill ha i ett förhållande. En "win/win-situation", så behöver ingen av oss offra tid om det inte stämmer?!

Bilden här bredvid illustrerar min drömkommentar hos en man; uttalar han dessa ord är han hemma direkt ;-).

Bokfynd

På jobbet har vi en bokhylla, där man kan ställa böcker man läst och plocka till sig en bok man vill läsa, som någon annan har ställt där. Perfekt ställe att dumpa av gamla böcker, som annars bara samlar damm i källaren.

Oftast har jag läst det som står där, men plötsligt händer motsatsen. Och idag var det så; någon hade ställt dit "The Other Queen" av Philippa Gregory, en bok som står högt på min läsönskelista. Ja, jag har en sån. Oxå i Excel.

Historia, kungligheter, kärlek och hämnd; behöver en bok något mer?

Så nu har jag fått en ny badkarskompis, vilket är tur då min gamla snart är borta. Just nu är det Henning Mankell och hans "Den orolige mannen" som följer med mig ner i skumbadet, men det är bara upplösningen kvar och den borde jag klara av vid kvällens bad. Så från och med imorgon befinner sig min själ i det engelska hovet. På engelska - precis som det ska vara!

Har varit och tränat, som vanligt på lördagsmorgnar; Step och Core. Sen en sväng till farmor på sjukhuset, med hennes rollator och några böcker. Att vara inlagd på sjukhus kan vara det tråkigaste som finns och en bok kan ju döda några timmar. När jag låg inlagd var jag själaglad när min svägerska kom förbi med datorn och en bok, utan henne hade jag dött av uttråkning.

Ikväll ska jag iväg till den absoluta förorten (annan postadress än Göteborg) på coctailparty, som enligt uppgift ska leda vidare till dansnatt på stan. Festen är hos en tjej som jag gick i lågstadiet och högstadiet med, Facebook är ett bra nätverksverktyg..! Undrar om vi kommer att känna igen varandra efter nästan 15 år? Är inte ett dugg orolig själv, jag ser inte en dag äldre ut än 16 :-).

Är galet sugen på att dansa och dricka coctails, så jag ser fram emot en härlig kväll!

Sjukhusresa

Har ägnat större delen av arbetsveckan åt systematiskt arbetsmiljöarbete och misstänker att man kan bli lite knäpp av sånt. Börjar se potentiella fysiska och psykosociala brister även i min hemmiljö och drömde inatt om en livsfarlig glappande kontakt..

Förutom arbetsmiljön så ägnar jag livet åt att cykla hejvilt överallt och har även börjat föra statistik över det ("när jag ändå håller på med Excel", jag säger ju att jag börjar bli knäpp..). Ska bli intressant att följa när det blir lite mer på listan; antecknar sträcka, avstånd, tid och dagssummor, så det kan bli snygga grafer av det här om ett tag :-).

Farmor blev inlagd på sjukhus igår och idag har jag lovat att hälsa på henne efter jobbet. Och eftersom jag cyklar till jobbet så får det bli cykel till sjukhuset också. Har fixat en karta så att jag hittar och enligt den ska det ta 27 minuter att cykla de 6,6 km det är dit. Så snart är det upp i sadeln igen. Statistiken säger dock ingenting om hur det känns för en otränad rumpa att chockas av flera dagars långcykelrutter. Men jag vet. Och det svider.

Juristhjälp?

Har funderat på det där med kontraktsskrivning när vi hyr ut vårt hus. Det kan ju vara bra att ha ett skriftligt avtal om vad som gäller och vilka skyldigheter såväl hyresgästen som vi som hyresvärd har.

Det är en djungel det där med kontrakt och ett speciellt språk det där juristspråket. Som jag, trots drygt 100 hp juridik inte riktigt har kläm på, kontraktsrätt har jag inte fördjupat mig i.

Det finns en jurist på jobbet som är expert på sånt där. Har dock två dubier mot att kontakta honom i frågan. Dels är det ju ett privat ärende och det känns därför lite kymigt att be om hjälp med det. Dels är han så jävla het att jag blir som en rodnande skolflicka i hans närhet ;-).

Svåra funderingar, får se om något bra tillfälle öppnar sig. För jag brukar ju inte vara blyg. Annars..

Cykelburen

Nu är Cykelutmaningen äntligen igång! Från och med idag ska jag cykla fram och tillbaks till jobbet, minst fyra dagar i veckan.

Smygstartade lite igår när jag cyklade till Tuve och åt pizza med Rickard. Det kändes bra; gick förvånansvärt snabbt och var inte så mycket is på cykelbanorna som jag hade trott. Trampade dit på lite drygt 15 minuter och rullade hem på 10, en mjukstart inför dagen.

På måndagsmorgnar har jag ett ärende långt upp i Backa och eftersom jag hade bestämt mig för att cykla fick det bli en avstickare dit på väg in till jobbet i stan. En liten nätt omväg på en dryg mil fram och tillbaks. Jämfört med lutningen från Brunnsbo till Backa kyrka kändes Göta Älv-bron som en barnlek och i klart väder är det en fantastisk utsikt över älven och stan från dess topp. Det är tur att den tyngsta delen av min cykelväg också är den vackraste.

Har slagit in dagens rutt på cykelreseplaneraren och vet nu att dagens cykling (med hemresan förbi gymmet) kommer att landa på strax under 2 mil. Inte så dåligt att klara på under timmen sammanlagt!?

Hjälmjakt

På måndag blir det vår. Det har jag bestämt. För då tänker jag börja cykla till och från jobbet. Både för att jag är snål (onödigt att betala 500 kr varje månad för att åka 6 hållplatser med spårvagn) och för att det är dags för mig att trappa upp träningen en aning. Att lägga till 1,4 mils cykling varje dag tänker jag kan vara ett steg på vägen till det målet.

För några veckor sedan blev min cykelhjälm stulen, kanske något man får räkna med om man är naiv nog att lägga den i cykelkorgen när man inte står bredvid cykeln?

Så i eftermiddag ska jag ut på cykelhjälmsjakt. Rosa med flames är målet men förmodligen blir det väl en svart som är helt befriad från flammor. Fast det är drömmarna som håller mig levande..

Bild från Fixed Gear Tweed Run London 2009

Mona

Jag har gjort en "Mona" och köpt mig en märkesväska. Hennes är röd, min rosa förstås. Claudio Ferrici; väldoftande skinn och rött foder. Tillsammans med min rosa halsduk känner jag mig som en riktig färgklick.

Eventuellt kommer det att glida ner en Toblerone i väskan någon dag, inköpt med jobbets kreditkort. Då kanske jag blir högsta hönset här så småningom?

Murphys lag

Efter ett år av viktminskning släpper inte kroppen längre ifrån sig kilon särskilt snabbt och med jämna mellanrum hamnar jag på viktplatåer. De är extremt tråkiga, jag vill gå ner de 9 kilo jag har kvar NU. Tålamod har en stor förbättringspotential hos mig..

För att inte tappa orken mäter jag mig varje månad och där brukar det ha hänt saker, även om vågen står still. Månadens resultat visade på -1 cm runt vaden, halsen och överarmen, -2 cm runt stussen, under bysten och runt midjan. Så långt allt normalt. Men så mätte jag över bysten. Och DÄR har jag den största minskningen: - 6 cm. SEX centimeter! På EN månad? Med en snabb uträkning betyder det att brösten snart kommer att vara helt väck.

Varför just där? Kunde inte de centimetrarna ha lossnat på magen istället, där det så väl behövs? Kan jag inte få behålla mina bröst? Jag har faktiskt haft en lång relation till dem och är inte alls beredd på att säga hejdå så snabbt..

Jag blir aldrig nöjd. Ännu en sån där sida som kan vara en grym tillgång och en riktigt dålig egenskap på samma gång.

Ljuset i tunneln

Efter massor av jobb börjar ljuset i tunneln äntligen att skymta i farmors hus (som kanske är dags att börja kalla vårt hus). Alla golv är bytta; från smutsvit plast till ljust trä och väggarna har bytt färg från nikotingul till vit/grå/grön. Med mer tid och pengar finns det förstås inget stopp för vad som hade kunnat göras, men givet budgetramen och tidsaspekten är jag mer än nöjd med resultatet. Och imponerad av mina syskon, min svägerska och mig själv som gjort detta möjligt.

Lite är kvar, det blir minst en arbetshelg till innan vi är helt redo att hyra ut. Men nu känner vi oss trygga med att lägga ut annons för uthyrning av huset till sommaren och det känns riktigt, riktigt bra!

Vårförnimmelse

Jag har riktiga vårkänslor, det liksom spritter i kroppen av all sol och precis vid husknuten, där det är lä, är det till och med varmt! Snart är takras och snöras och alla andra nya ord jag lärt mig denna vinter ett minne blott och bikinisäsongen ligger precis runt knuten..

Strax ska jag iväg på nätverksträff och de träffarna ser jag alltid fram emot. Idag är det en psykolog/arbetslivscoach som ska lära oss allt om oss själva och våra ledaregenskaper, kan bli hur spännande som helst. Middag och vin med härliga människor efter det blir grädden på moset!

Resten av veckan ska jag ha semester, dagar som ska ägnas åt att färdigställa farmors hus på landet så att vi förhoppningsvis kan hyra ut det till sommaren. Fyra dagar av hårt arbete, men jag SKA hinna med en långpromenad vid havet också, det har jag lovat mig själv. Eller en joggingtur om jag hittar någon barmark..

Giftigt

Egentligen borde jag ha förstått det här. För några veckor sen använde jag ett nagellack som jag köpte 1998. Det var superbra; snygg, glänsande färg, torkade snabbt och satt en vecka utan att flagna. Jag berömde nagellacket högt och tydligt, för alla som ville lyssna. Men jag borde förstås ha anat oråd, är det för bra för att vara sant är det oftast just det. Men nej, lika naiv som vanligt.

Under mina år med långa naglar har jag säkert samlat på mig en massa Toluen och Formaldehyd i levern. Ja, ju mer jag tänker på det desto mer känner jag en aning trötthet, förvirring, svaghet och minnesförlust, vanliga biverkningar vid utsatthet för dessa ämnen..

Och återvunnit nagellacksflaskor har jag aldrig gjort, men i sann miljögruppsordförandeanda lovar jag att framöver alltid ta med mig flaskorna till tippen och lägga dem bland övriga kemikalier. Nu har jag hittills aldrig slängt en nagellacksflaska; de håller ju för evigt.. Men kanske ska jag börja?

Eller köpa bra grejer från början? Om inte miljövänliga nagellack hade varit så tråkiga, vem vill ha beiga eller blekrosa naglar jämt? Vart är de glittriga, metallicglänsande och självlysande nyanserna? Fullproppade med Formaldehyd förstås..

Har hittat några lack, som verkar vara både snygga och miljöbättre (för helt miljövänligt är väl bara gräs?). Zoya har lack som väcker ett starkt habegär i mig, precis som några versioner av märket China Glaze. Verkar dock vara svårt att få tillgång till alla olika färger i vår bananrepublik, så det får kanske bli en shoppingresa till Paris i vår så att jag kan möta sommaren med vackra men mindre giftiga naglar?