Parmesan/Vitlök

Blir grillning i helgen så jag surfade runt lite efter inspiration. Tydligen har jag missat att det finns en ny créme fraiche; med parmesan- och vitlökssmak. Hmm, jag börjar nog bli gammal; hänger inte med i nyhetssvängarna längre..

Låter hur smaskigt som helst, så den får det bli. Kyckling och ugnsrotfrukter till det tror jag starkt på.

Nu blev jag hungrig igen, tots att jag precis svullat i mig två skålar svampsoppa..!

(Och ja, jag ÄR en planeringsgalning, VET att det är tisdag idag.. Men det är ingenting jämfört med hur jag blir när jag ska iväg på något viktigt tidigt på morgonen; alarmet på typ 4 om jag ska iväg 7. Överstressad är förnamnet..)

Slutsurat

När jag vaknade imorse var jag riktigt sur. Eftersom jag sällan känner mig sur var det läge att vila en stund och fundera över orsaken till surheten. Så det blev en timmes flextid och ett långt bad.

Identifierade flera surhetsanledningar:

Jag dejtar en idiot. Arrogantare och mer självcentrerad människa får man leta efter. Att vara sur på honom är bortkastad tid, jag är sur på mig själv för att jag går med på att träffa honom om och om igen.

Jag är galet trött på en kollega, som inte kan göra annat än att klaga på grejer men aldrig gör något själv, andra ska serva henne. Värst är det på konferens; kudden är dålig, tidsschemat brister, vi äter för sent (vilket leder till att hon får ont i magen) och så vidare i all oändlighet. Att vara sur på henne är väl också bortkastad tid men jag blir sur på mig själv för att jag tillåter henne att påverka mig.

Och så har jag stela ben. Gick 1,5 mil i kuperad terräng igår och har lår som två timmerstockar.

Ikväll ska jag tenta på hjärnan och är sur på mig själv för att jag inte har pluggat.

Sent omsider kom jag till jobbet. Fick en kram och en flaska vin.

Det räckte för att skifta humör. Nu är jag glad igen.

För idioten kan hitta någon annan att dejta. Jag är värd bättre än så, oavsett om han är arrogant för att han är nervös eller inte. Så kan jag ägna min uppmärksamhet åt någon som får mig glad istället för tvärtom.

Och min kollega kan ha sin bittra livsinställning för sig själv, det är hennes förlust av ett skönt och avslappnat liv. Jag är glad över att jag tycker att relationer är viktigare än saker och lovar att aldrig bittra över att allt inte är perfekt jämt. Herregud; jag HAR ett jobb. Punkt nummer ett, sen behövs det egentligen inte fler punkter. Bonus; jag får bo på hotell, äta gott, spaa, umgås med härliga kollegor och mysa massor flera gånger om året. Vad är en lite för mjuk kudde i relation till det?

Och jag mår bra efter timmarna i skogen, trots stela ben. Herregud; jag KAN gå 1,5 mil utan problem, vilket betyder att jag är rätt vältränad.

Och jag har en snabb hjärna. Pluggade på spårvagnen imorse och har redan hajat det mesta. Lär lätt hinna läsa in resten under timmen mellan jobb och skola ikväll. Och flexar jag lite i eftermiddag också kommer jag att kunna allt ikväll. Och förresten; det finns omtentor men inga omfester..

Så mycket en kram och en flaska vin kan göra. Och ett sms från min mysigaste chokladpralin, som inte är ett dugg arrogant ;-)

Redo

Med lite onsdagsmys i bagaget känner jag mig lugn och redo för två intensiva dagar.

Håller tummarna för att allt klaffar som jag tänkt mig och för att vädret är på vår sida. Femkamp i ösregn känns sådär, men det kan ju i och för sig vara kul det oxå; minglet efteråt blir definitivt roligare med mascara under ögonen. För så ser man ju sällan sina kollegor ;-).

Tänker mat, mat, mat, vin och partaj. Och lite konferens däremellan förstås..

Konferens

Imorgon ska jobbet iväg på tvådagarskonferens i skärgården.

Programmet är klart. Gruppindelningen är färdig. Allt material är utskrivet och sorterat. PowerPointpresentationerna är granskade och förberedda på en sticka. Kameran är laddad. Konferensanläggningen har fått listan över deltagare och matalleriger. Alla deltagare har fått material att läsa in sig på via mail.

Jag har stressmage.

Nu cyklar jag hem, packar och ägnar kvällen åt mys. För visst går det att mysa även om det inte är fredag?

Kompisar från förr

En klasskompis från lågstadiet är med i "Halv åtta hos mig" denna veckan. Såg henne i taxin med poängskylt nyss och blev nyfiken på gårdagens program, där hon bjuder på middag. Tv4 play..

Då och nu

När jag gick i högstadiet var trenden i stadsdelen tydlig; det var inne att vara rasist. Eller ja, det var inne att vara kommunist också; så slutsatsen är väl att det var inne att vara idealist och radikal, för hur sexigt känns det att vara mainstream som tonåring?

I de kretsar där jag umgicks var rasistspåret tydligt. Man skulle ha bomberjacka, lyssna på Ultima Thule (eller hårdare dito) och tycka att Sverige skulle stänga sina gränser för invandring och att de som redan kommit hit skulle skickas ut så snabbt som möjligt. Trenden var skinnskalle, eller nynazist om man hellre vill.

Hösten 1994 var det val i Sverige. Det var första gången jag hörde ordet Sverigedemokraterna. Partiet blev stort i vårt skolval, i riksdagsvalet fick de 14000 röster och var inte i närheten av några mandat. Resultatet från skolans val gjorde skolledningen rädd och arg, och de fördömde dessa åsikter högt och tydligt. Men utan att ta debatten med de som sympatiserade med SD.

1994 var jag 14 år och vansinnigt kär i en av de mest övertygade Sverigedemokraterna i skolan. Jag var själv övertygad vänsterideolog men föll som en fura. Vi låg i hans säng på kvällarna och diskuterade demokrati och diktatur, den eventuella skillnaden mellan invandrare och svenskar och Sveriges integrationspolitik i stort. Vi åkte runt på våra moppar; han i sin bomberjacka och kängor med stålhätta, jag i röd dunjacka och Filaskor. Och så hånglade vi förstås. Jag har nog aldrig varit så kär som då. Förmodligen för att det var första gången jag kände kärlek så starkt, första gången jag kände ett näst intill fysiskt beroende av en annan människa. Och så blev det säkert dubbelt så starkt för att det var ouppnåeligt.

Det funkade ett tag. Men inte särskilt länge. För även om vi hånglade i lönndom på rätt många fester även efteråt så är övertygade vänsterideologer sällan ihop med nynazister. Eller tvärtom.

Det var längesen sist, men igår tänkte jag på honom. Undrade om han fortfarande är Sverigedemokrat. Killarna jag såg på TV igår, företrädarna för dagens Sverigedemokrater, är för mig samma killar som skinnskallarna från 1994. Som inte tänkte om. Som har bytt bomberjackan mot svart kostym och slips, men som fortfarande anser att invandringen är roten till det som inte funkar i det svenska samhället. De är inte längre bara arga killar i förorten. Nu sitter snart 20 av dem i riksdagen.

Företrädare för etablissemanget är rädda, arga och fördömer SD:s åsikter högt och tydligt. Men ingen vill ta debatten, precis som då.

Frågan är om man kan tiga ihjäl en protest, eller om missnöjet och ilskan bara växer sig starkare av tystnad? Och dessutom; vad är en demokrati värd om 6 % av de röstandes röster inte räknas?

Musik

Får frågan ibland vilken sorts musik jag gillar och tycker att det är supersvårt att svara på.

Vill bara svara: "- jag gillar musik", men ofta vill frågeställaren att jag preciserar mig lite mer än så.

Fast det ÄR ju så; jag gillar musik. Jag tycker om att det spelas musik i min närhet. Jag blir glad av musik. Jag tröstar mig med musik. Jag tänker med musik. Och jag gillar i stort sett all musik. Dansband undantaget kanske men visst, några gamla dansbandsklassiker kan jag väl sjunga med till om det kniper ;-). Musik jag aldrig har hört förut gillar jag, blir glad när jag hör något nytt och tycker om det. Men jag kan oxå lyssna på samma låt om och om igen om jag gillar den.

Så mina playlists på Spotify innehåller en salig blandning och det brukar bli ganska kul när jag väljer "Shuffle play".

Just nu blir det mest:

* Robyn
* Katie Melua
* Melissa Horn
* Volbeat
* Sahara Hotnights
* The Donnas
* Annika Norlin
* The Bear Quartet
* Lady Gaga
* Sex pistols
* Daughtry
* September

Så vad ska jag svara? Jag gillar musik. Jag blir glad om du sätter på något. Punkt.

Tjuvlyssnat

Två tjuvlyssningar från min gårdag:

I korridoren på sjukhuset, två sjuksköterskor som står och pratar:
- Hade vi tänkt att han skulle dö så snabbt?

På spårvagnen om fenomenet sambofetma:
- Som singel går man ju runt med en jämn ångestnivå som håller en i form..

Fram och tillbaks..

Min farmor är som en kameleont. Ena dagen ser hon dödssjuk ut. Andra dagen är hon pigg som en nötkärna.

Skulle säga att hon lagom till vårdsamtalet idag var piggare än jag.

Så hon är på väg hem.

Jag är på väg till möte, träning och fika på stan.

Vi har det bra båda två ;-).

Två första..

För första gången i livet idag:

* En timmes träning med personlig tränare i morse. Surralistisk känsla, men det var kul. Och nyttigt.

* Första redovisningen och inlämningen i psykologikursen ikväll. Har kämpat med en artikelgranskning hela helgen. Spännande att se om jag har fattat grejen.

Snart, snart är jag nog värd bootsen på bilden. Varje gång jag går förbi butiken dreglar jag. Men de är dyra. Fast om jag fixar träningsschemat och håvar in mina första psykologihögskolepoäng är jag lätt värd dem.

Motivation..

Tiden går?

Var hos farmor på sjukhuset idag; hon ramlade hemma i veckan och läkarna misstänker att det var en stroke igen. Ibland orkar jag inte allt, så syrran har varit hos henne i veckan. Men idag kom jag iväg.

När vi kom in i rummet sov hon. Då slog det mig hur gammal hon ser ut. När hon låg där med öppen mun helt avslappnad såg hon ut som en gammal tant.

Någon annan skulle säkert undra om jag är knäpp; såklart är hon en gammal tant. Det har hon varit länge nu.

Men jag ser inte farmor så. För mig är hon samma kvinna som hon var när jag var liten, och när jag föddes hade hon inte ens fyllt 50. Jag var 15 när farmor gick i pension och då är man ju fortfarande näst intill en ungdom ;-)?

Så ser jag henne. Så det var nästan en chock att se hur mycket hon har åldrats. Hur bräcklig hon ser ut i sin sjukhusrock och hur mycket hon har magrat. Att se alla blåmärken i ansiktet och på armarna.

Att vara närmast anhörig till någon som åldras och behöver mer och mer hjälp är svårt. Hon är ju helt klar i huvudet och behöver samma sak som andra vuxna; ett eget hem, bestämmanderätt över sitt eget liv, stimulans, vänner, kärlek. Mitt hjärta kan inte ens tänka tanken vårdhem. Min hjärna har nämnt det ett flertal gånger.

Vårdplaneringssamtal på onsdag. Kanske kan någon annan tänka tanken högt, så att jag slipper?

Lilla farmor. Du tog hand om mig. Jag tar hand om dig. Det är tidens gång..

Trettiotalet ringde; de vill ha tillbaka sin människosyn..

Till vänster en bild som cirkulerar på bloggar jag läser och på Facebook. Är det ett skämt så är det inte roligt. Är det på allvar är det värre. Tar mig tillbaka till mitten av juli och en plats som fick mig att må riktigt, riktigt illa.

Hmm, nej. Jag röstar inte blått. Hur lockande det än kan kännas med lägre inkomstskatt och fastighetsskatt. Och med kortare köer i privat sjukvård, som jag skulle ha råd att betala för. Men jag väljer inte politik utifrån vad som gynnar mig själv mest för stunden. Det är en ideologisk fråga; hur vill jag att samhället ska se ut?

Stolt som en tupp

Jag gjorde det!!

Eller VI gjorde det förstås. Tog oss i mål. Och kom inte sist.

Kapade mitt tidigare rekord med mer än en minut. Men så hade jag blodsmak i munnen när jag gick i mål också.

Fast vad är lite blodsmak jämfört med bedriften jag precis har gjort?

Sprungit ett lopp. Lika snabbt som de andra tjejerna. Faktiskt snabbare än min kollega som tränat med PT det senaste halvåret. Jag är min egen.

Hade någon sagt det till mig för 1,5 år sen hade jag ansett personen vara psykiskt instabil.

Är lätt värd bragdguldet skulle jag säga!

Fast inser att jag får nöja mig med medaljen som alla fick. Och bratwursten med västkustsallad, som i hälsans tecken serverades efter loppet. Med chips till efterrätt. Och öl som måltidsdryck.

Ångest..

Kom plötsligt ihåg vad jag tyckte var det värsta med att läsa på universitetet.

Att alla andra var så förbannat pålästa, vältaliga och snabbtänkta.

Hur jag ofta kände mig som en åhörare i ett sammanhang där jag inte alls hörde hemma.

Som en idiot från landet som kommit in genom någon kvotintagning för personer med lägre IQ.

Men det man inte har i huvudet får man ha i benen; om några timmar springer jag min sträcka av Lindholmenstaffetten snabbare än vinden..

Body talk pt 2

Äntligen!

Robyn i örat gör mig inspirerad och jag jobbar minst dubbelt så bra.

Äh, jag behöver nog inte försvara att jag lyssnar på musik på jobbet. Chefen frågade nyss om jag kunde ge henne en invite till Spotify..

Baddag

Eftersom jag varit lite dålig på att uppfylla min plikt som gudmor; att ansvara för Vilmers kristna fostran, kom brorsan på att jag istället kan få ansvara för hans badfostran. Det borde jag vara bättre på. Och så behöver jag få nya badkompisar, mina gamla är hormonstinna tonåringar som numera tycker att det är för kallt i vattnet (mesar).

Så igår började lillkillens badfostran med en eftermiddag på Lundbybadet. Faster tyckte det var mysigt och tror att Vilmer gillade det också, även om det nog kommer att ta lite tid innan han är helt bekväm med badandet. Igår var det mest plaskbassängen som gällde, men jag fick i honom en stund i den stora bassängen efter att ha lockat med en rolig bil i frigolit som han fick åka på. Så det går långsamt framåt, även om det roligaste var att blåsa ut vissnande maskrosor på vägen hem. Det bästa med barn; det är omöjligt att stressa när de är med. Lika bra att släppa tankarna på alla måsten och bara slänga sig ner i gräset och blåsa maskrosor.

Och så fick jag lasagne och chokladkaka när jag lämnade tillbaka Vilmer, bra bonus. Och fick se det läckra köket, som jag bara är aningens avundsjuk på ;-).

Genus

Gårdagens föreläsning handlade om genus. Genusperspektiv i psykologiforskningen. Ett lite eftersatt område, som inom de flesta forskningsdiscipliner. Nyttigt att tvingas "bråka" med sina tankar och ta på sig genusglasögon när man läser litteratur. Är alltför lätt att bortse från det perspektivet och man riskerar att missa många viktiga slutsatser om hur människor funkar. För vi är ju människor, inte bara ett kön?

Blev glad när jag gick på dass i pausen. Krok för väskan är ett bra genustänk. Eller helt enkelt bra i största allmänhet; vem vill lägga sina grejer på ett sketet dassgolv?

Nästa grej som behövs är extra utrymme bredvid förarsätet i bilen, där väskan får plats. Jag vill inte ha min väska i baksätet om jag har sällskap i bilen. Genusperspektiv i fordonsindustrin kan bli en intressant nöt att knäcka.

Provspringning

Efter morgonmötet åkte mitt lag och jag iväg till Lindholmen för att provspringa Lindholmenstaffetten, som vi ska springa på torsdag kväll. Det gick superbra, har aldrig känts så lätt att springa.

Om det nu är ett gott omen att genrep går bra?

Hur som helst; att ta en joggingrunda mitt på dagen är ju hur härligt som helst! Jag brukar annars bara springa på morgnarna, innan frukost. Då är det ruggigt segt att få igång kroppen, nu var det som att kroppen sprang av sig själv. Energi är grejen tror jag?

Innovation?

Igår ville jag bada. OCH plugga. Boken är svintung så jag såg risken med att hålla den i händerna. Blöta böcker är sådär. Så en Ikeahylla fick agera bord.

Måste ju bevisa att jag passar i en innovativ organisation ;-)

Inatt jag drömde..

Vaknade kallsvettig av en läskig dröm.

När jag var sambo kunde jag drömma att han dog och vakna med ett skrik.

Inatt drömde jag att min Iphone försvann.

Jag behöver dejta mer, det är helt tydligt.

!

Det var helt fantastiskt. Ett fyra timmar långt klimax.

Slappnade av och bara njöt.

Oj, vad jag hade saknat det!

Psychology: The Science of Mind and Behavior. Jag tänker lära mig allt.