Avslöjad

Jag träffade på prins Daniel vid ingången till Expert i Bäckebol. Han var inkognito och hade en namnskylt som det stod Robert på. Men mig lurar han inte, Västindien my ass..

Midsommar

Midsommar är min favorithögtid. Sommaren och semestern ligger framför mig och jag får möjlighet att koppla av några dagar inför slutspurten på jobbet.

Jag vill ha skärgård, midsommarmat, fina vänner, blommor, sommarklänning och långa, ljusa nätter.

Vädret är ju alltid ett visst orosmoment. I år spelar det mindre roll, jag vet att det finns ett partytält uppsatt och jag har packat ner strumpbyxor och jacka i väskan. Så oavsett om det blir varmt nog att nattbada eller inte så kommer det att bli grymt.

Och så länge jag slipper blindtarmsinflammation, antibiotika och starka värktabletter som däckar mig klockan 21 så lär denna midsommar toppa min förra :-).

Fuldans

En kompis och jag brukar alltid ha fuldanstävling när vi festar. Till och med på hans bröllop blev det en sådan.

Jag förlorar varje gång.

Men nu vet jag hur jag ska klå honom: www.fuldans.se!

Finneöl

Är man på landet med en finne måste man ju dricka finneöl. Lapinkulta var en öl som föll mig i smaken.

Och jag tyckte även om Rickards Red Seal Ale så kanske kan det bli en öldrickare värd namnet av mig så småningom. Men vid Guinness tog det stopp, det får jag ge lite mer tid. Kanske måste man lära sig dricka Guinness på Irland för att det skall funka? Värt att testa iaf ;-).

Halvmilen

Ett av mina träningsmål är att obehindrat kunna springa 5 km.

Har inte sprungit så mycket hemma, bara de få gånger jag varit på landet i vår. Men jag cyklar en mil om dagen, simmar en del och tränar annat så jag tänkte att det borde ha gett resultat. Men lite nervös var jag när jag gav mig ut i lördags morse.

Det gick bra och jag sprang 4 km utan att andas med munnen en enda gång (mitt mått på bra kondition), och då var jag ändå lite småtrött från kvällen innan. Jag har ingen pulsklocka, men pulsen var betydligt lägre än under tidigare löppass och kom ner i normalpuls bara efter någon minuts vila (ett mer allmängiltigt mått på bra kondition?).

Så jag borde kunna springa en halvmil utan problem.

Nästa grej då är att fila lite på tiden. Jag springer rätt långsamt idag, hade varit härligt att kunna kapa tiden med någon minut per kilometer. Idag ligger jag runt 7 min/km, 6 min tänker jag är ett rimligt träningsmål. 5 km på 30 minuter alltså, borde inte vara något oöverstigligt mål.

Så fort mina lår har slutat krampa från lördagens asfaltslöpning ska jag ge mig ut i spåret igen. Men då i skogen, så att det blir lite mjukare. Och så ska jag stretcha efteråt. Och kolla pulsen ordentligt. Om bara min pulsklocka kunde komma med posten nån gång..

Som en morot har jag anmält mig till ett halvmilslopp i höst. Och lovat att springa förstasträckan för tjejerna i jobbets stafett i september. Det är i och för sig bara 2,5 km men det krävs nog att jag gör det ganska snabbt för att inte förstöra för de övriga.

Då tänker jag vara i mitt livs form.

Back in town

Har haft en skön helg på landet med härliga vänner. Dagens ord blev altruism, prinsessan har fått sin prins, det är konstaterat att jag äter väldigt mycket kaviar och jag har blivit lovad barn med perfekta gener (förutom en antydan till färgblindhet). Och det går att klippa gräsmattor även om det regnar, speciellt om man är brandman eller innebandyorakel.

Men den som hade det bäst var nog ändå måsen. Han fick läsa spännande böcker om sina vänner i Europa, hälsa på kungaparet och helt enkelt vara där det hände. Hela tiden.

Rosa prinsesstårta är ett måste när det är kronprinsessbröllop. Har man inga marsipanrosor, och om man vill protestera en aning mot monarkin, går det att dekorera med dödskallegodis istället. Men oavsett vad jag tycker om att statschefsjobbet går i arv grät jag när Daniel höll tal till Victoria. Drömmen om mannen som ställer sig upp inför alla han känner och talar om att jag är hans hjärtas prinsessa, har en härlig humor, en stark pliktkänsla och dessutom är väldigt, väldigt klok lever starkt i mig. Romantiskt och modigt är bara förnamnet, Daniel har satt standarden för ett bröllopstal. Och Victoria har satt standarden för alla som ska resa bort från sin partner; skriv ett brev för varje dag du är borta.. Suck, vad jag är en romantisk sucker..

Eureka!

Det satt hårt inne men äntligen har det lyckats flyga in små fjärilar i min mage. Såna där som flyger runt och gör det pirrigt i hela kroppen. Som gör det näst intill omöjligt för andra tankar att slå rot i hjärnan och att fokusera på annat än just fjärilens vingslag.

Om hela fjärilsgrejen finns hos föremålet för mitt magpirr eller inte spelar mindre roll i detta läget, det allra viktigaste är att jag kan känna fjärilarna flyga. Det är något som jag länge tvivlat på. Ishjärtat har tinat, härifrån kan det bara bli varmare.

Och så är jag förbannat sugen på rom & cola. Och iskalla öl. Tur att jag ska till landet med härliga människor och kan avnjuta detta på altanen hela helgen. Samtidigt som jag njuter av fjärilarnas sköna surr i magen!

Glädjeämnen

Det gäller att se de små glädjeämnena i livet, de stora händer ju inte lika ofta så det är svårt att gå runt enbart på dem.

Idag ska jag inviga utebadet på gymmet, äntligen ska jag få sträcka ut mig i 50-metersbassängen och lyssna på fåglarna under träningspasset. Efteråt tänker jag sträcka ut mig i gräset och läsa en tidning medans jag självtorkar.

Och så har jag lyckats få till en lunchdejt med världens finaste jurist imorgon. Kvinnlig list när den är som slugast. Och så hjälper det förstås till att jag är charmig och rolig som få ;-).

Vampyrnederlag

Blev inga vampyrer för mig igår, fick inte igång första avsnittet av True Bloods tredje säsong som jag hade tänkt mig. NU går det igång men det känns inte helt okej att titta på det på jobbet? Så jag får lugnt vänta tills ikväll, tålamod är väl det enda man behöver i livet?

Istället för vampyrfrosseri fick jag klickat hem det nya Super Mario-spelet, som verkar vara slut på stan. Och billigare på nätet.

Snart beroende. Av italienska rörmokare och blodsugande vampyrer.

Det är en order

Chefen tycker att min mobiltelefon är hopplöst omodern, det minsta man kan begära av en telefon år 2010 är att man kan surfa, kolla mail och synka den mot kalendern enligt henne. "-Köp dig en ny telefon, det är en order" var hennes budskap i morse.

Undrar om hon tänker sig att jag köper en iPhone? Jag tror det. Tydligen kan man använda sin iPhone som vattenpass. Bara en sån sak.

Superwoman

Har identifierat tre superkrafter hos mig själv som jag har stor användning av, alla på olika sätt.

1. Har jag kört till en plats en gång hittar jag tillbaka. Igår körde jag till vänners lantställe utanför Kungsbacka, där jag varit en gång tidigare, för fyra år sedan. Små skogsvägar och grusvägar åt olika håll men jag hittade fram på första försöket. De blev rätt chockade när jag dök upp utan att ha ringt först.
2. Jag kan säga tjejers BH-storlek bara genom att titta på dem. På möhippan för någon månad sen satte jag 12 av 13 tjejers storlek på första försöket. Den 13:e måste haft för liten BH på sig, mitt ögonmått är perfekt ;-). Blir jag av med jobbet ska jag söka jobb i underklädesbutik.
3. Barnsånger är min grej. En kompis 2-åriga son kröp upp i mitt knä med sin sångbok för ett par veckor sedan och jag sjöng de flesta sånger rätt upp och ner. Han var lika imponerad som jag.

Strax ska jag köra lite längre upp på kusten och gå på 60-årsfest. Den ena blir 29, den andra 31. Jag misstänker att samtliga av mina superkrafter kommer att behövas ikväll ;-)

Lycklig

Nu har nya Mariospelet kommit; Super Mario Galaxy 2. OCH det ryktas om att ett nytt Zeldaspel är på gång.

Min sommar är gjord; är det sol blir det stranden i någon av mina nya bikinis. Regnar det blir det Mario i nattlinnet.

Nintendonörd? Absolut.

Bokad

Första etappen av sommarens resa är fixad; flygbiljett till Warszawa och två nätter på hotell är bokat och betalt.

Vad som händer därefter får framtiden utvisa. Planen är att se en del av forna Östeuropa under några veckor; önskemålen är Budapest, Slovenien och Prag.

Men det är klart. Från början skulle resan ha börjat i Krakow. Det blev Warszawa. Så kanske hamnar vi på Grönland till slut och får lifta hem med en sälklubbarbåt? Hade varit ball om det blev just Grönland, med tanke på hur grym jag är på danska. För visst pratar de danska på Grönland?

Oavsett var vi hamnar; nu börjar det äntligen bli verklighet alltihop!!

What the fuck?

Sånt som kan få igång mig så redan i morgontrafiken var min dag gjord ;-)

Mat

Bilden här är tillägnad lördagens brudgums mor. Under bröllopsfesten ville hon att jag skulle ge henne bantningstips, så att hon äntligen skulle lyckas gå ner de kilon hon ansåg sig ha för många av och länge kämpat för att bli av med. Eftersom jag inte har några universella bantningstips att ge, åtminstone inga som folk tror på, så sa jag det jag brukar; träna massor.

För om man tränar mycket spelar det nog inte så stor roll vilken diet man följer. Kruxet och motsägelsen är att det är maten som gör att man går ner i vikt. Inte träningen i sig. Under en dålig träningsvecka, när jag ätit bra, går jag ner mer i vikt än under en bra träningsvecka. Oavsett om jag ätit bra eller sämre den veckan. Så maten spelar roll, så långt har jag kommit i mina efterforskningar. Men då borde man ju inte träna om man vill gå ner i vikt? Nej, kanske inte. Men en snyggt tonad kropp är åtminstone eftersträvansvärt för mig. Och jag har tappat 40 kilo utan att ha särskilt mycket överflödig hud på kroppen. Det tror jag att jag kan tacka träningen för.

Ledande bantningsexperter säger att det är energiintaget som är grejen; ät inte fler kalorier än du gör av med. Och det funkar nog. Kruxet med detta sätt att äta är att man får lära sig att vara hungrig. Och vem orkar vara hungrig i längden?

Vill man inte vara hungrig är olika former av "fettdieter" en bättre plan. Man blir mätt och belåten av bacon, ägg, feta såser och köttbitar med mycket insprängt fett. Kruxet med en sådan matplan är att man (eller jag iallafall) tenderar att få ont i gallan och i levern när jag svullar i mig fettrika produkter under en längre tid. Och så blir jag slö och tänker dåligt. Det verkar också vara omöjligt att hårdträna under en för kolhydratsfattig diet, jag har provat några gånger med tråkiga resultat.

Så kontentan är att jag inte har en aning. För mig har det funkat bäst att äta ordentligt lagad mat. Mest kött, fisk eller fågel, mycket grönt till och en minimal mängd med bröd, pasta, potatis, ris, matvete eller bulgur några timmar före träning. Och så byter jag en måltid varje dag mot proteinpulver, oftast frukosten.

Under hela bröllopsfesten kommenterade damen i fråga vad jag åt. När jag stod vid drinkbordet och drack en öl och åt lite chips undrade hon om jag verkligen åt chips eller drack öl. När jag hade lastat upp en stor bit bröllopstårta på min tallrik undrade hon om jag verkligen åt tårta. När jag tog två korv med bröd som nattamat undrade hon om jag verkligen åt korv med bröd. Och om det inte var farligt med ketchup.

Så bilden ovan är alltså tillägnad brudgummens mor. Jag äter allt möjligt; pannbiff med gräddsås, fiskbiffar med gurkmajonnäs, köttfärs/bacon och champinjonsoppa (med massor av grädde) och grillad kyckling med avocadomos. För att ta några exempel, dessa från mitt senaste storkok.

Och där har vi kanske en nyckelfaktor; storkok. En låda per måltid. Varken mer eller mindre. Sparar tid och energi varje dag. Som du kan lägga på träning. Och är det långt till gymmet kan du ju springa några varv runt kvarteret.

Men vem sjutton vet? Det här är mina gissningar. Som har funkat för mig. Dietister jag träffat har sina gissningar. Som inte har funkat för mig. Men säkert för andra.

Gör som du vill men gör det fullt ut. Eller nåt sånt? Och ät bröllopstårta ibland, stora fester med god mat och härliga människor ger en lycklig själ. Och lyckliga själar orkar mer ;-). Dessutom kan du passa på att dansa i fyra timmar till något bra liveband. Det bränner bort en del av tårtan om du är orolig för att den ska fastna på höfterna..

Sommar

Att kunna slänga sig i gräset på lunchen, med en syndigt smaskig hamburgare och en härlig deckare som sällskap.

Att ligga en stund i bikini på gräsmattan utanför huset och få bruna ben.

Att sitta på balkongen, måla naglarna och låta dem torka i lugn takt i kvällsbrisen.

Att ha fönstret öppet under natten.

Imorgon går jag på bröllop i fina rosa klänningen. Med rosa naglar. Och rosa skor. Men med lilaglittrande ögonskugga.

Sommar. Ett av svenskans vackraste ord.

Nördarnas revansch?

Efter filmen igår, i sann Sex and the city-anda, satt vi; fem singeltjejer i 30-årsåldern, på Incontro och drack vin. Samtalet var lite trevande, vi hade aldrig träffats förut, två tjejgrupper som samlades runt en gemensam vän.

Men med ett så givet samtalsämne som SATC-filmen som utgångspunkt var det inga problem att få igång konversationen. Först alla floskler som en sådan film serverar oss:

• Du måste vara fixad jämt. Att vara snygg är det viktigaste i livet.
• Om du släpper in en snygg kvinna i ditt hem är det stor risk att din man ligger med henne. Speciellt om hon går runt utan BH, då kan ingen normal kvinna förvänta sig att hennes man ska hålla fingrarna i styr. Det hela löser sig om den snygga kvinnan är lesbisk, då kan du lugnt låta henne stanna kvar. För män är okapabla till att säga nej till vackra kvinnor, även om de är lyckligt gifta. Vill en annan kvinna ligga med din man, blir det så.
• Ålderstecken måste elimineras med alla medel. Även om det innebär att kleta in underlivet med Hummus.
  

Men missförstå mig rätt. Det var en härlig film, trots floskler.

Och den ledde till roliga diskussioner oss tjejer emellan om lyckade och misslyckade dejter, mer eller mindre katastrofala förhållanden, otrohet, vad vi letar efter hos en man och hur vi vill att våra liv ska se ut, med eller utan en man vid vår sida. Fem olika tjejer med fem olika livsplaner. Vad vi var överens om var att man måste trivas med sig själv för att kunna ha en bra relation. Först då kan vi inleda en relation som berikar våra liv och som inte bara tar energi. Då kan vi välja själva och inte överlåta till andra att välja åt oss. Självklart i teorin, men i verkligheten kan det vara svårt att uppnå en tillräcklig självkänsla för att våga välja själv och inte "nöja sig" med den som väljer dig.

En av tjejerna; låt mig kalla henne SSSSV: snygg, sexig, sval, självsäker och världsvan, har tidigare bara dejtat "champagnemän". Ni vet: självsäkra "machomän" med pengar. Brats i vardagsmun. Hon hade nu kommit på att hon tröttnat på det där, efter ett tag med de männen upplevde hon frustration över hur mycket yta och hur lite inre de visade. Det kändes som att vara tillsammans med ett skal. Så hon har istället upptäckt nördarna. De där killarna som satt hemma och pluggade när "machomännen" var ute och raggade brudar. De som numera är intressanta, intelligenta och har en framgångsrik karriär. De som var finniga och osäkra är nu snygga och charmerande. För att de inte sätter sig själva i första rummet jämt, utan är jordnära och gulliga. Som tycker att det är okej att du har håliga träningsbyxor på dig emellanåt, som inte vill vara gift med ett skal. Som berikar ditt liv genom att stötta, planera och driva. Som känner sig om en man även om hans kvinna är stark. Som VILL ha en stark kvinna som berikar hans liv. Som tillför något i ditt liv och inte bara känns som någon du måste ta hand om. Som är macho på riktigt. På ett positivt sätt.

Så hon har börjat dejta nördarna.

Och vi andra höll med. Det har varit en väl förborgad hemlighet bland oss något mindre utseendefixerade tjejer; det är nördarna vi vill gifta oss med. Machomännen är roliga som förströelse, men kan han inte föra en någorlunda intressant diskussion kan det kvitta.

Nördarnas revansch? Den som väntar på något gott kan få vänta tills i 30-årsåldern. Men då kan man å andra sidan få träffa någon av oss som sågs igår. Och det är väl värt att vänta på ;-)

Inspiration

Ifrågasättande och arbetsutveckling i all ära, men ibland behöver man koppla av. Idag fick jag en paus från varförfrågorna och dagen har istället handlat om Mindfulness, hälsa och välbefinnande. Arbetsmiljödag med ett finare ord.

Med hälsofika. Som inte var det jag trodde, det fanns både småkakor och mintkarameller på bordet. Men det är klart, vägen till välbefinnande kan väl vara annat än bara återhållsamhet i kaloriintaget?

Ett budskap från dagen, som satte sig extra hårt i minnesbarken, var att se till att göra saker som ger energi varje dag och inte bara under helgen eller på semestern. Sprida ut intaget av sådant som gör dig glad.

Så jag cyklar bort till biografen, träffar vänner, tar en god drink och förlorar mig i Sex and the city - tjejernas glamourösa liv. Det känns som en bra kombination av Mindfulness, hälsa och välbefinnande. Som jag ser på det.

Andra perspektiv

Det är alldeles för lätt att fastna i invanda spår. Iallafall funkar jag så; jag fastnar i rutiner och gör som jag alltid har gjort. Mer eller mindre.

När jag var barn ställde jag mycket oftare frågan: - Varför? Jag minns att vuxna härmade mig (varför, varför på barnspråk) och lät en aning trötta tionde gången jag frågade varför i en diskussion.

Kanske tappar vi bort det där med åren? Vi vet ju redan hur allt fungerar och hänger ihop? Vi har ju redan svaren på alla frågor?

Det är befriande och inspirerande att träffa människor som vågar ställa varförfrågor även som vuxna. Som inte tar gamla "sanningar" för självklara och kör på i samma "såhärhardetalltidvaritochskaalltidvara" - spår. År ut och år in. För att det är enklast. Och för att man undviker konflikter om man tar den vägen.

Bäst varförfrågor ställer man nog när man kan se ett sammanhang utifrån. Om man är ny på jobbet till exempel. Då är man oftast mest kritisk. Efter ett tag är det som att man vänjer sig och tar saker för givna. Indoktrineras?

Varförtänket smittar. Min nya chefs varförfrågor får även mina varförtankar att vakna. För att kunna möta frågorna hon ställer tvingas jag tänka efter. Jobbigt, men otroligt nyttigt. Om inte annat en bra hjärngympa. Och en ultimat chans att se över mitt eget sätt att jobba och förhålla mig till saker och ting.

Och lite spillde det över på mitt privatliv. I direkt relation till alla varförfrågor på jobbet ställde jag mig frågan om varför jag alltid måste köra bil på tisdagar, när jag handlar åt farmor. Det måste ju gå alldeles utmärkt att cykla? När farmor fick reda på det påstod hon att: -det kommer du aldrig att klara, jag ska ha alldeles för mycket varor för att du ska orka cykla hit dem. Och hon måste ju ha mat från Coop. Såklart, andra butiker säljer farlig mat. Det vet väl alla?

Men skam den som inte testar? Och säger någon att jag inte kan något, så blir jag ännu mer sugen på att pröva. Det är något som inte har försvunnit ur mig sedan barndomen; min "Lotta på Bråkmakargatan - gen".

Så jag cyklade ner till hamnen, tog båten över älven och handlade. I rätt butik. Visst, det blev tungt med alla matvaror, men två kilometers cykling med tre kassar och en full cykelkorg är ju inte som att bestiga Mount Everest precis. Nu har jag aldrig bestigit Mount Everest (ingen har ännu sagt att jag inte kan det..), men jag tänker mig att det är tuffare?!

På köpet fick jag motion, en skön stund i solen på båthållplatsen och förmånen att se Lundbytunneln från ett annat perspektiv än tidigare.

För det är väl det man "riskerar" när man ställer varförfrågor; att oftare utsättas för nya upplevelser eller andra perspektiv i tillvaron? Hemska tanke ;-)