Nördarnas revansch?

Efter filmen igår, i sann Sex and the city-anda, satt vi; fem singeltjejer i 30-årsåldern, på Incontro och drack vin. Samtalet var lite trevande, vi hade aldrig träffats förut, två tjejgrupper som samlades runt en gemensam vän.

Men med ett så givet samtalsämne som SATC-filmen som utgångspunkt var det inga problem att få igång konversationen. Först alla floskler som en sådan film serverar oss:

• Du måste vara fixad jämt. Att vara snygg är det viktigaste i livet.
• Om du släpper in en snygg kvinna i ditt hem är det stor risk att din man ligger med henne. Speciellt om hon går runt utan BH, då kan ingen normal kvinna förvänta sig att hennes man ska hålla fingrarna i styr. Det hela löser sig om den snygga kvinnan är lesbisk, då kan du lugnt låta henne stanna kvar. För män är okapabla till att säga nej till vackra kvinnor, även om de är lyckligt gifta. Vill en annan kvinna ligga med din man, blir det så.
• Ålderstecken måste elimineras med alla medel. Även om det innebär att kleta in underlivet med Hummus.
  

Men missförstå mig rätt. Det var en härlig film, trots floskler.

Och den ledde till roliga diskussioner oss tjejer emellan om lyckade och misslyckade dejter, mer eller mindre katastrofala förhållanden, otrohet, vad vi letar efter hos en man och hur vi vill att våra liv ska se ut, med eller utan en man vid vår sida. Fem olika tjejer med fem olika livsplaner. Vad vi var överens om var att man måste trivas med sig själv för att kunna ha en bra relation. Först då kan vi inleda en relation som berikar våra liv och som inte bara tar energi. Då kan vi välja själva och inte överlåta till andra att välja åt oss. Självklart i teorin, men i verkligheten kan det vara svårt att uppnå en tillräcklig självkänsla för att våga välja själv och inte "nöja sig" med den som väljer dig.

En av tjejerna; låt mig kalla henne SSSSV: snygg, sexig, sval, självsäker och världsvan, har tidigare bara dejtat "champagnemän". Ni vet: självsäkra "machomän" med pengar. Brats i vardagsmun. Hon hade nu kommit på att hon tröttnat på det där, efter ett tag med de männen upplevde hon frustration över hur mycket yta och hur lite inre de visade. Det kändes som att vara tillsammans med ett skal. Så hon har istället upptäckt nördarna. De där killarna som satt hemma och pluggade när "machomännen" var ute och raggade brudar. De som numera är intressanta, intelligenta och har en framgångsrik karriär. De som var finniga och osäkra är nu snygga och charmerande. För att de inte sätter sig själva i första rummet jämt, utan är jordnära och gulliga. Som tycker att det är okej att du har håliga träningsbyxor på dig emellanåt, som inte vill vara gift med ett skal. Som berikar ditt liv genom att stötta, planera och driva. Som känner sig om en man även om hans kvinna är stark. Som VILL ha en stark kvinna som berikar hans liv. Som tillför något i ditt liv och inte bara känns som någon du måste ta hand om. Som är macho på riktigt. På ett positivt sätt.

Så hon har börjat dejta nördarna.

Och vi andra höll med. Det har varit en väl förborgad hemlighet bland oss något mindre utseendefixerade tjejer; det är nördarna vi vill gifta oss med. Machomännen är roliga som förströelse, men kan han inte föra en någorlunda intressant diskussion kan det kvitta.

Nördarnas revansch? Den som väntar på något gott kan få vänta tills i 30-årsåldern. Men då kan man å andra sidan få träffa någon av oss som sågs igår. Och det är väl värt att vänta på ;-)