Mat

Bilden här är tillägnad lördagens brudgums mor. Under bröllopsfesten ville hon att jag skulle ge henne bantningstips, så att hon äntligen skulle lyckas gå ner de kilon hon ansåg sig ha för många av och länge kämpat för att bli av med. Eftersom jag inte har några universella bantningstips att ge, åtminstone inga som folk tror på, så sa jag det jag brukar; träna massor.

För om man tränar mycket spelar det nog inte så stor roll vilken diet man följer. Kruxet och motsägelsen är att det är maten som gör att man går ner i vikt. Inte träningen i sig. Under en dålig träningsvecka, när jag ätit bra, går jag ner mer i vikt än under en bra träningsvecka. Oavsett om jag ätit bra eller sämre den veckan. Så maten spelar roll, så långt har jag kommit i mina efterforskningar. Men då borde man ju inte träna om man vill gå ner i vikt? Nej, kanske inte. Men en snyggt tonad kropp är åtminstone eftersträvansvärt för mig. Och jag har tappat 40 kilo utan att ha särskilt mycket överflödig hud på kroppen. Det tror jag att jag kan tacka träningen för.

Ledande bantningsexperter säger att det är energiintaget som är grejen; ät inte fler kalorier än du gör av med. Och det funkar nog. Kruxet med detta sätt att äta är att man får lära sig att vara hungrig. Och vem orkar vara hungrig i längden?

Vill man inte vara hungrig är olika former av "fettdieter" en bättre plan. Man blir mätt och belåten av bacon, ägg, feta såser och köttbitar med mycket insprängt fett. Kruxet med en sådan matplan är att man (eller jag iallafall) tenderar att få ont i gallan och i levern när jag svullar i mig fettrika produkter under en längre tid. Och så blir jag slö och tänker dåligt. Det verkar också vara omöjligt att hårdträna under en för kolhydratsfattig diet, jag har provat några gånger med tråkiga resultat.

Så kontentan är att jag inte har en aning. För mig har det funkat bäst att äta ordentligt lagad mat. Mest kött, fisk eller fågel, mycket grönt till och en minimal mängd med bröd, pasta, potatis, ris, matvete eller bulgur några timmar före träning. Och så byter jag en måltid varje dag mot proteinpulver, oftast frukosten.

Under hela bröllopsfesten kommenterade damen i fråga vad jag åt. När jag stod vid drinkbordet och drack en öl och åt lite chips undrade hon om jag verkligen åt chips eller drack öl. När jag hade lastat upp en stor bit bröllopstårta på min tallrik undrade hon om jag verkligen åt tårta. När jag tog två korv med bröd som nattamat undrade hon om jag verkligen åt korv med bröd. Och om det inte var farligt med ketchup.

Så bilden ovan är alltså tillägnad brudgummens mor. Jag äter allt möjligt; pannbiff med gräddsås, fiskbiffar med gurkmajonnäs, köttfärs/bacon och champinjonsoppa (med massor av grädde) och grillad kyckling med avocadomos. För att ta några exempel, dessa från mitt senaste storkok.

Och där har vi kanske en nyckelfaktor; storkok. En låda per måltid. Varken mer eller mindre. Sparar tid och energi varje dag. Som du kan lägga på träning. Och är det långt till gymmet kan du ju springa några varv runt kvarteret.

Men vem sjutton vet? Det här är mina gissningar. Som har funkat för mig. Dietister jag träffat har sina gissningar. Som inte har funkat för mig. Men säkert för andra.

Gör som du vill men gör det fullt ut. Eller nåt sånt? Och ät bröllopstårta ibland, stora fester med god mat och härliga människor ger en lycklig själ. Och lyckliga själar orkar mer ;-). Dessutom kan du passa på att dansa i fyra timmar till något bra liveband. Det bränner bort en del av tårtan om du är orolig för att den ska fastna på höfterna..