Mingel

Som mötesbokare får jag en hel del inbjudningar av olika hotell, restauranger och konferensanläggningar som vill att jag ska boka event hos dem. Ofta vill de visa sina lokaler och bjuder in till visningar och andra "fjäskgrejer".

Sållar rätt rejält bland det där men ibland är det något som fångar mitt intresse. Igår var det SoHo som ville visa upp sina lokaler och bjuda på smakprov ur sin festmeny med valda viner till det.

Så jag drog med mig mina två singelväninnor och gick dit. Maten var jättegod och vinet smakade himmelskt; välbehövligt efter en stressig dag. Och att få flera timmar med dessa fina tjejer var grymt härligt. Båda lever rätt annorlunda liv än jag är van vid och de ger mig ofta nya infallsvinklar, som jag kan behöva ibland.

Härlig kväll med andra ord!

Vintips: Escudo Rojo. Beställningsvara på bolaget, 109 kronor. Jag lovar att det är väl spenderade pengar!

Svea

Har ätit lunch med jordens sötaste lilla Svea. Och hennes fina mamma förstås. Kan inte kalla skrutten nykläckt längre, 8 månader har hon hunnit bli. Men då är de å andra sidan mycket roligare än nykläckta bebisar; mer närvarande och går att busa lite med.

Så Svea och jag har busat rätt mycket, så att hon fick lite uppmärksamhet medan hennes mamma och jag uppdaterade varandra om vad som hänt i våra liv det senaste året, sen vi sågs sist.

Och så fick jag vackra tulpaner, som nu pryder min "besökarhörna" på kontoret, där jag skall spendera eftermiddagen med ansökningshandlingar. Kan behövas lite blommor för att tänka kreativt igen!

Bubbel

Igår skulle jag köpa bubbel till festen och slirade förbi systemet mellan jobb och träning. Lite med andan i halsen, inte jättebråttom men behövde ha puls för att hinna med.

Hade ingen peng till en vagn så det fick bli två korgar. Inga problem, 14 flaskor bubbel får plats i två korgar. Gött, jag betalade och allt var lugnt.

NU kom problemet - hur skulle jag lyckas bära ut 14 flaskor till bilen utan att riskera glaskross? Kassören pekade på pappkartonger i ett hörne bakom kassorna och jag började lasta flaskorna i en sådan. 11 flaskor får plats i en kartong, bubbelflaskor är lite bredare i botten än vanliga vinflaskor. De andra tryckte jag i uppochner ovanpå och så gjorde jag mig redo för att marklyfta packningen.

Då kom min räddare i nöden. En lång man tittade ner på mig och frågade; -skall jag bära det där ut till bilen för dig? Eftersom jag alltid är lite skeptisk till folks intentioner (vill han sno allt mitt bubbel..) så svarade jag; -nja, jo, men det går nog. -Nej sa han. Du tar mina påsar så tar jag din kartong. Sagt och gjort, får man en order så lyder man?

Så han bar kartongen till parkeringen, ställde in den i bagageluckan på min bil, fick sina påsar och ett tack för hjälpen.

Jag fortsatte till träningen med ett leende på läpparna. Det finns goda och hjälpsamma människor lite varstans :-).

Drunknar

Det är många som vill jobba på min arbetsplats; denna gång mer än 200 ansökningar till fem tjänster. Det är spännande att göra urvalet, men tröttande för ögonen efter 6 timmars drunknande i människors livshistorier.

Lägger undan högen för idag och fortsätter imorgon. Då ska det bli särskilt intressant att se om jag bedömer likadant i början av dagen som i slutet. Ett bra test på bedömningssäkerhet, som jag inte är helt säker på kommer att vara till min fördel..!?

Avatar

Igår såg jag Avatar. Med 3D-glasögon. Fantastisk film, jag blev helt uppslukad av storyn och de vackra bilderna. Vissa stunder var det så verkligt att det kändes som om jag var en del av handlingen. En Avatar.

Härlig stund, härlig film. Och tack Rickard för sällskapet :-).

Medmänniska

Igår var jag med om en upplevelse som gjorde mig varm och glad i hela kroppen.

Skulle träna Step och kom som vanligt sist in i salen. Denna gång var jag sen för att jag hade glömt min vattenflaska och hade sprungit runt i huset och letat efter en mugg eller liknande, som jag kunde ta vatten i. Men jag hittade ingen sådan, så ett pass utan vatten var vad jag såg framför mig när jag makade in min bräda i trängseln.

Satte mig på brädan, det var några minuter kvar tills passet skulle börja. En dam, som jag flyktigt kände igen från tidigare träningspass sa rakt ut i luften: - Du är så duktig. Jag förstod inte att hon pratade med mig så hon upprepade påståendet och tittade rakt på mig. Har jag varit duktig undrade jag, med vadå? (hjärnan arbetar på fullvarv, var det för att jag lyckades pressa in min bräda i röran av människor?). - Men du har ju blivit så smal, det är duktigt. Jag kommer ihåg dig första gången du var här, då var du mycket större. - Oj, tack sa jag. Det är mycket kvar men visst, jag har gått ner en del. Och hon ville fortsätta; hur har du gjort, har du opererat dig (gastrisk bypass, jag har fått frågan några gånger förut) osv. Så jag svarade att jag tänkt på vad jag ätit och tränat massor.

Självklart blir jag glad av bekräftelse utifrån, även om jag är fullt nöjd med den bekräftelse jag ger mig själv. Fast det är alltid fint att veta att man blir sedd av andra, det värmer att höra att man inte är osynlig.

Sen började träningen. I första pausen drack hon ur sin flaska, skruvade sedan av korken och gav mig flaskan. Och jag drack. I nästa paus gjorde hon samma sak och så höll det på hela passet. Efteråt tackade jag henne förstås, det var extremt fint att erbjuda en okänd människa att dricka ur sin vattenflaska!

De allra flesta människor är nog goda och hjälpsamma i grunden. Det har alltid varit min utgångspunkt, men det finns tillfällen då tvivlet kommer. Igår fick jag min skepsis motbevisad och det värmer alltid mitt hjärta när det sker.

Redo?!

Dagens lunchshopping gjorde mig lite mer redo för lördagens 30-årsfest. 57 personer har tackat ja och en stor del av veckan kommer att ägnas åt att förbereda för att det blir en härlig fest. Snittar ska förberedas och bubbel ska inhandlas. Och varmkorv, man måste ju äta något på natten oxå :-). Längtar massor till på lördag - åh, vad kul det ska bli!

Veta vad man vill

På brorsans kalas igår berättade syrran en historia som fick mig att både garva halvt ihjäl mig och att tänka till lite. När hennes kompis var 5 år skulle han börja i simskola, som de flesta andra i den åldern. Den första lektionen skulle barnen lära sig att vara trygga i vattnet och simläraren visade hur man sätter läpparna vid vattenytan och blåser, så att det blir bubblor. "Koka kaffe" hette det på min tid i simskolan.

Länge och väl höll de på och tragglade med bubblandet, alla barn förstod inte och vissa vågade inte. Varpå syrrans kompis stegar fram till simläraren och säger med hög röst: - Om jag skall vara kvar här vill jag lära mig att simma.

Om jag får barn vill jag att de skall vara precis sådana; vetgiriga, modiga och veta vad de vill.

Senare på kvällen tänkte jag en del på det där och frågade mig själv; är DU vetgirig, modig och vet vad du vill? Ja, ibland. Men långt ifrån alltid.

I ljuset av de tankarna gjorde jag en grej som var både modig och som visade att jag i det fallet visste vad jag ville. Det kan vara grymt jobbigt att vara modig, men det känns oftast bra efteråt. Så idag känner jag mig oövervinnerlig ;-).

Makeover

Spenderade förmiddagen hos frissan och halva kalufsen åkte av. Det var 9 år sedan jag senast var såhär korthårig, grymt ovant men jag trivs. Hittills.. Det skönaste var att färga håret riktigt mörkt och bli av med det blonderade, som hade en riktigt taskig kvalitet. Och blont blir gult på mig efter ett tag, beror nog på att jag har såpass mycket rött pigment i håret.

Efter en sväng i stan med mysig fika blev det även lite klädshopping. Ett par svarta byxor (storlek 40!!) och en rosa tröja fick följa med mig hem. 70 % rabatt, sammanlagt 239 kr. Som att råna butiken..!

Nu skall mitt nya jag iväg och träffa vänner.

Fint

Först billiga champinjoner på Coop.

Sen ett oväntat och jättefint brev i brevlådan. Med födelsedagshälsning och blomstercheckar.

Blev väldigt glad och rörd. Ja, av födelsedagskortet. SÅ glad blir jag inte av billiga champinjoner. Även om de var goda.

Tack!

I träsket

Det är lätt att fastna i deppträsket.

Ingenting är bra i mitt träsk. Där är jag den mest misslyckade person som existerar; ingen tycker om mig, jag är okompetent, ful, tråkig och enerverande. I mitt deppträsk kan jag inte ens stava till självförtroende.

En räddningsstege behövs. Som jag kan klättra upp ur träsket med.

Vänner. De kastar ut stegen. De får mig att hålla fast i den. Ändå brister pinnarna ibland; vissa gånger för att de är ruttna och andra gånger för att jag inte ser mig för och slinter. Igen kommer vännerna. De har en ny stege med sig.

Förhoppningsvis orkar de kasta ut stegar tills jag lyckas klättra hela vägen upp utan att falla tillbaka en enda gång.

Narkoman?

I somras sa jag flera gånger att min plan var att bli träningsnarkoman. Då med glimten i ögat, ingen kunde väl på allvar tro att JAG skulle kunna bli träningsnarkoman? Ungefär lika troligt som att jag skulle börja arbeta för nykterhetsrörelsen eller ett tobaksfritt Sverige..

Men ibland undrar jag. Är jag ute en fredagkväll dricker jag måttligt, gärna cola light efter tio. För att orka ta ut mig rejält på lördagmorgonens Steppass. Helst vill jag vara lika piggelin på söndagförmiddagar; då är det BodyPump. Sen börjar veckan och den rosa träningsväskan packas varannan dag.

De senaste veckorna har jag märkt att ETT pass inte räcker. Efter en timme är jag trött, men inte tillräckligt trött. Så jag kör två pass på raken. Inte varje gång, men ofta. DÅ är jag trött. Sådär trött som jag blev efter en halvtimme förut, tar det numera nästan två timmar att uppnå. Och min kropp suktar efter kicken det ger att ta ut sig så fullständigt. Narkomani handlar väl just om att söka kickar, är det inte så?

Ikväll ska jag ge mig själv en ny utmaning och köra tre pass på raken; först en timme Step, sen en halvtimme Coreträning och som grädde på moset en timme Step och styrka på det.

Ibland ska man akta sig för vad man önskar sig, det kan slå in..?

Har dock fortfarande svårt att tro att jag är eller kommer att bli en riktig träningsnarkoman, jag borde vara för lat för det? Men självförnekelse är väl också en del av narkomani?

Vardagsrum

Efter många svordomar och valkar blev det äntligen klart, precis lagom till kalashelgen. Och som vanligt; två veckor efteråt har man helt glömt av att det var jobbigt. Hmm, vad kan jag renovera nästa gång..?

Pilates

Fick precis världens bästa mail.

Eller, jag ljuger som vanligt. Världens bästa mail hade innehållit något helt annat. Men i avsaknad av det var det världens bästa mail.

Om två veckor börjar en ny Pilatestermin. Varje tisdag, strax före lunch, blir det Pilatesträning.

Jag firar med att stretcha hejvilt så att jag klarar att ha handflatorna platt i golvet när jag böjer mig framåt.

Det går snabbt att bli ovig..

Resdrömmar

Kom inte iväg till Kroatien i somras, som jag hade tänkt. Mest för att jag prioriterade tapeter, färg och ordningsställande av lägenheten. Och för att det tog lite tid att acklimatisera sig till att bo ensam och de ekonomiska konsekvenser som det ger.

Nu känns det som att jag är i fas och skulle kunna spara några tusenlappar varje månad. Så jag har startat ett sparkonto som jag kallar "reskontot".

Vart, när och hur jag skall resa har jag inte bestämt. Bara att. Men jag har många månader på mig att komma på resten, allt medan kontot fylls ;-).

Och det är härligt att drömma, halva nöjet på något sätt?

Kallt

Det är iskallt i mitt rum. Men i källaren har jag hittat ett portabelt element, tillverkat någon gång runt (förra) sekelskiftet. Kilar man in foten mellan spjälorna blir det varmt och skönt! Men det gäller att vakta elementet med livet, tittar jag bort en sekund försöker någon av mina kollegor att stjäla mitt fynd..

Bortskämd

Har haft en skön helg med fina vänner, mat, vin, kramar och blommor.

Det var inte så dumt att fylla 30 iallafall..

Och veckovägningen i morse var en bonus; nu HAR jag tappat 30 kilo!

HLR

Idag har jag lärt mig allt om Hjärt- och lungräddning. På dockan Anne. Hon fick följa med mig hem också, så nu kan jag öva HLR varje kväll..

På stan

Lägenhetsrenoveringen är inne i sin slutfas och ikväll är det storstädning, gardinsömnad, borrande, skruvande och allmän piffning som gäller. Den måste ju visa sig från sin bästa sida på kalaset i helgen..

Så jag tog en promenad i det härliga vädret och skaffade lite gardintyg och tyg för att klä om stolarna till matbordet. Hittade precis det jag sökte och det blir en limegrön kappa till vardagsrumsfönstret och stolsitsarna blir omklädda i ett randigt, sidenliknande tyg, som skiftar i grönt, guld och brunt.

När jag ändå var i krokarna kunde jag inte låta bli ett besök hos Alvar & Ivar; som har stans godaste surdegsbröd! Städa, sy, borra, piffa och äta surdegsbröd ikväll med andra ord.

Present

Som statligt anställd får man en alldeles speciell 30-årspresent; 3 extra semesterdagar per år. 31 dagar = 6 veckor (och en dag) semester varje år är inte så dumt.

Det finns nog någon idé om att man blir tröttare med åren och behöver mer ledighet för att orka med sitt arbete.

Och det tackar jag för nu. En av de extra dagarna använder jag på fredag.

30 före 30

Satte ett mål med min viktminskning när jag drog igång för lite drygt 10 månader sedan; 30 kilo före 30. Det har känts lite väl entusiastiskt i vissa perioder men har (nästan) alltid gått åt rätt håll.

Idag var sista vägningen inför måldatum och jag har gått ner 29,4 kilo. Vilket motsvarar 29 cm i midjemått, 10 cm runt halsen, 10 cm runt vaden, 14 cm runt låret och nästan 2 storlekar mindre skor.

Nästan i mål. Men jag är nöjd, trots de avvikande 6 hektona.

Nytt mål: 12 kilo (12,6) till före 40. Nej, skämt åsido, före sommaren hade jag tänkt.

Beach 2010: jag visualiserar mig själv i en rosa stringbikini. Nej, så smal blir jag aldrig. Men det ska bli en riktigt fin märkesbikini iallafall, typ som denna fantastiska kreation av Jessika Allen. KappAhl och Lindex kommer att förlora storkovan på detta..!

Men, som den pessimistiska människa jag i grund och botten är, har jag självklart hittat några baksidor med att vara nästan 30 kilo smalare:

1. Det är kallt. Fett isolerar så numera fryser jag jämt. I och för sig är det 703 minusgrader ute men även före denna köldknäpp frös jag praktiskt taget ihjäl. Sover med yllestrumpbyxor, långärmat och vissa gånger mössa. Klarar mig inte utan sjal över axlarna på jobbet och måste ha långärmat under uppvärmningen på träningen. Brrr!

2. Vad är fram och bak på strumpbyxor? Hur skall man veta detta när det inte är två sömmar bak? För er oinvigda så har "tjockisstrumpbyxor" två sömmar i rumpan och en söm fram = enkelt att förstå. På strumpbyxor med mindre storlek är det en söm bak och en fram = omöjligt att veta vad som är fram och bak.

3. Fett ger naturligt collagen. Med andra ord syns rynkorna mycket bättre när de inte längre fylls ut.

Men fördelarna överväger nackdelarna så jag köper mig ett underställ och en burk rynkcréme och fortsätter att bråka med strumpbyxorna.

Vad lite man vet

Ibland slår det mig hur lite man vet om människor i sin närhet. Hur de egentligen har det är svårt att se på utsidan och vill någon dölja något så är det ju lätt gjort.

Träffade en kompis på stan i lördags och vi pratade på om allt möjligt. Plötsligt berättade hon att hennes kille och hon brutit sin förlovning och att deras förhållande är så gott som över. Jag hade fått uppfattningen att de hade det hur bra som helst, har läst hennes resedagbok från fantastiska resor de varit på under de senaste åren och förundrats över "askungesagan", som jag var med i starten av. De träffades på vårt gemensamma jobb och det slog gnistor om dem ända från början. Hon var osäker, då han är nästan 10 år yngre, men jag övertygade henne om att ålder bara är en siffra..

Men bakom fasaden gömde sig tydligen en enorm svartsjuka, som inte gått att tackla och som hon nu tröttnat på. Han ringer flera gånger om dagen och kontrollerar vad hon gör och blir arg om hon inte svarar. Att gå ut ensam är inte att tänka på, då blir han galen av svartsjuka.

Hon blev med barn, han ansåg sig inte vara redo för barn. Hon gjorde abort och mådde fruktansvärt dåligt av det efteråt. Blev gravid igen och fick missfall. Liggandes i badkaret, svimfärdig efter en enorm blodförlust och med en helt handlingsförlamad sambo, insåg hon att förhållandet var slut. En man som inte kan ta tag i saker i pressade situationer, som ständigt är kontrollerande och som är rädd för att binda sig känner hon att hon klarar sig utan. Att leva i ett förhållande skall vara bättre än att leva ensam, annars finns det ju ingen mening med det?

Får se vad som händer, än så länge bor de ihop. Han vill att de går i parterapi, hon vill bara att han flyttar. Men någonstans älskar hon honom och det gör ju allt lite svårare..

Det är svårt det där med kärlek?

Sjuk?

Vaknade flera gånger i natt (jag vaknar praktiskt taget aldrig på nätterna) av frossa, halsont och huvudvärk. När det väl var dags att gå upp på riktigt var jag helt säker på att jag hade skyhög feber.

36.9 visade termometern. Febertermometern alltså. Med andra ord ingen feber.

Funderade ett tag på att vara hemma från jobbet iallafall och låg kvar i sängen länge och väl. Men till slut tog snålnerven över, det är inte värt att förlora över 1000 kronor på att få sova en dag.

Så jag gick till jobbet. Och som tur var säljer Coop Bafucin, så det fick jag köpt på vägen. Och det finns Alvedon i sjuklådan. Så nu lever jag på piller.

För övrigt tror jag att det är överträning som ligger till grund för min känsla av infektion; spinning och BodyStep tar hårt på ryggen och träningsvärk i ryggen känns ofta som just en infektion.

Ikväll är det partaj för Rickard på stan. Jag har inte tid att vara sjuk.

Först ut

Idag fyller Rickard 30 år. Han går i mål 8 dagar före mig, så har det alltid varit. Det känns inte lika hårt idag, som när han körde runt mitt hus med sin moppe i januari 1995. Min moppe, som stått i förrådet sedan hösten innan, var jag strängt förbjuden att köra förrän jag fyllt 15 på riktigt.

Förutom när mina föräldrar var på hockeyläger med brorsan förstås. Och då gällde det att köra upp varenda droppe bensin, så att de inte skulle märka något. Eller suga ut kvarvarande bensin med sugrör.

Det finns väldigt få åldersgränsbarriärer kvar att forcera. Men än har man inte tillgång till allt; gränsen för att få ta ut ålderspension finns kvar..

Kallt med kjol?

Jag har kjol 92% av årets dagar.

På sommaren bara kjol, på vintern i sällskap med tjocka strumpbyxor.

När det är kallt ute får jag alltid höra: men fryser du inte, så lättklädd som du är?

Idag har jag byxor; moster Helenas fina, gråa kostymbyxor.

Jag fryser gräsligt mycket idag.

Med andra ord: det är kallare med byxor än med kjol.

Imorgon har jag kjol igen.

Shopping

Efter BodyPump och spinning (jag HATAR spinning men jävlar vad det tar..) blev det shoppingtur med två tjejer och en barnvagn. Frölunda Torg; det var länge sen men ett bra shoppingsställe.

Och jag hittade det jag var ute efter. Ny mascara, nytt puder, klänning till 30-årsfesten och det bästa av allt; en kostymkjol. Har jag velat ha i flera år och äntligen fick jag en! Tack till Emma, som hittade den. Och tack till Sisters, för att de köpt in denna fantastiska kjol. Den kommer jag att använda typ jämt framöver!

Och så fick jag en påse med kläder från min svägerskas garderob; fina toppar och koftor som också kommer att bli frekvent använda.

Grym shoppingdag som avslutades med middag hos Emma med familj.

Nu film och badkaret; kylan biter i huden och min balkongdörr går inte att stänga. Trots att jag kört hårtorken runt hela ramen. Ja ja, den stänger sig väl till våren?

Kabelbrott

Vaknade i morse och var sjukt mycket tröttare än igår. Så jag gick inte till jobbet. Skulle ändå bara jobba fyra timmar idag så det fick bli avskrivning av lite komptimmar.

Istället sov jag till tidig eftermiddag, med avbrott för två jobbsamtal som jag tog i sängen.

Väl vaken blev jag sjukt taggad att ta tag i målningen av mitt kök. Så jag drog igång; maskerade, täckte över, spacklade, slipade och tog fram alla målarpryttlar.

Då kom jag på att lampan måste ner. Så jag skruvade ner den. Och drog i kabeln litegrann. Varpå väggen följde med. Ringde elektrikerbrorsan, som strängt men vänligt avrådde från att bara klippa av den och spackla igen (min idé).

Så där stöp projektet, tills han har tid att komma hit och koppla ur den på ett mer proffsigt sätt.

Istället blev det indiskt och mys med fina tjejer på stan. Det blir inte alltid som man tänkt sig men denna gången blev det grymt ändå. Även om jag får leva med övertäckta köksluckor ett tag framöver..

Tiggeri

Har varken råd eller lust att köpa en ny garderob, även om jag verkligen hade behövt en. Nja, inte så att jag går naken, men det blir mycket samma.

Så jag har kläckt en idé som går ut på att jag frågar alla jag känner om de har kläder som de inte använder och vill ge bort till mig. Ja, inte ALLA jag känner, men de som är i närheten av min storlek..

Det har lett till inkassering av en hel del fina plagg. Av syrran fick jag en assnygg jeanskjol (ja, jag vet. Jag LÅNAR den). Och av moster Helena fick jag två par läckra byxor och två toppar.

Helt grymt bra hela grejen och jag mottar gärna fler plagg. Och om någon vill ha något ur min garderob är det bara att komma och prova. Jag har lite skor också. Och en och annan väska som jag aldrig använder..

Vissen

Känner mig nästan lika vissen som blomman på mitt kontor, projektet att kicka igång kroppen efter två veckors ledighet går segt. Eller kicka igång hjärnan är mer rätt, kroppen har varit igång hela semestern med renovering, avgasrörsbyte, träning, promenader, dans och partaj.

Fast jag får skylla mig själv. Jag kunde ju ha softat hemma igår kväll och gått och lagt mig tidigt. Inte åkt in till stan, spelat biljard och suttit och tjötat fram till midnatt. Eller så kunde jag gått och lagt mig när jag kom hem. Inte legat uppe och tittat på trollkarlsserier i två timmar till.

Men, men. Det var roligt. Och jag klådde en av killarna i biljard. Bara en sån sak gör att det är värt att vara trött idag.