30 före 30

Satte ett mål med min viktminskning när jag drog igång för lite drygt 10 månader sedan; 30 kilo före 30. Det har känts lite väl entusiastiskt i vissa perioder men har (nästan) alltid gått åt rätt håll.

Idag var sista vägningen inför måldatum och jag har gått ner 29,4 kilo. Vilket motsvarar 29 cm i midjemått, 10 cm runt halsen, 10 cm runt vaden, 14 cm runt låret och nästan 2 storlekar mindre skor.

Nästan i mål. Men jag är nöjd, trots de avvikande 6 hektona.

Nytt mål: 12 kilo (12,6) till före 40. Nej, skämt åsido, före sommaren hade jag tänkt.

Beach 2010: jag visualiserar mig själv i en rosa stringbikini. Nej, så smal blir jag aldrig. Men det ska bli en riktigt fin märkesbikini iallafall, typ som denna fantastiska kreation av Jessika Allen. KappAhl och Lindex kommer att förlora storkovan på detta..!

Men, som den pessimistiska människa jag i grund och botten är, har jag självklart hittat några baksidor med att vara nästan 30 kilo smalare:

1. Det är kallt. Fett isolerar så numera fryser jag jämt. I och för sig är det 703 minusgrader ute men även före denna köldknäpp frös jag praktiskt taget ihjäl. Sover med yllestrumpbyxor, långärmat och vissa gånger mössa. Klarar mig inte utan sjal över axlarna på jobbet och måste ha långärmat under uppvärmningen på träningen. Brrr!

2. Vad är fram och bak på strumpbyxor? Hur skall man veta detta när det inte är två sömmar bak? För er oinvigda så har "tjockisstrumpbyxor" två sömmar i rumpan och en söm fram = enkelt att förstå. På strumpbyxor med mindre storlek är det en söm bak och en fram = omöjligt att veta vad som är fram och bak.

3. Fett ger naturligt collagen. Med andra ord syns rynkorna mycket bättre när de inte längre fylls ut.

Men fördelarna överväger nackdelarna så jag köper mig ett underställ och en burk rynkcréme och fortsätter att bråka med strumpbyxorna.