Det är lätt att fastna i deppträsket.
Ingenting är bra i mitt träsk. Där är jag den mest misslyckade person som existerar; ingen tycker om mig, jag är okompetent, ful, tråkig och enerverande. I mitt deppträsk kan jag inte ens stava till självförtroende.
En räddningsstege behövs. Som jag kan klättra upp ur träsket med.
Vänner. De kastar ut stegen. De får mig att hålla fast i den. Ändå brister pinnarna ibland; vissa gånger för att de är ruttna och andra gånger för att jag inte ser mig för och slinter. Igen kommer vännerna. De har en ny stege med sig.
Förhoppningsvis orkar de kasta ut stegar tills jag lyckas klättra hela vägen upp utan att falla tillbaka en enda gång.
Ingenting är bra i mitt träsk. Där är jag den mest misslyckade person som existerar; ingen tycker om mig, jag är okompetent, ful, tråkig och enerverande. I mitt deppträsk kan jag inte ens stava till självförtroende.
En räddningsstege behövs. Som jag kan klättra upp ur träsket med.
Vänner. De kastar ut stegen. De får mig att hålla fast i den. Ändå brister pinnarna ibland; vissa gånger för att de är ruttna och andra gånger för att jag inte ser mig för och slinter. Igen kommer vännerna. De har en ny stege med sig.
Förhoppningsvis orkar de kasta ut stegar tills jag lyckas klättra hela vägen upp utan att falla tillbaka en enda gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar