Stolt som en tupp

Jag gjorde det!!

Eller VI gjorde det förstås. Tog oss i mål. Och kom inte sist.

Kapade mitt tidigare rekord med mer än en minut. Men så hade jag blodsmak i munnen när jag gick i mål också.

Fast vad är lite blodsmak jämfört med bedriften jag precis har gjort?

Sprungit ett lopp. Lika snabbt som de andra tjejerna. Faktiskt snabbare än min kollega som tränat med PT det senaste halvåret. Jag är min egen.

Hade någon sagt det till mig för 1,5 år sen hade jag ansett personen vara psykiskt instabil.

Är lätt värd bragdguldet skulle jag säga!

Fast inser att jag får nöja mig med medaljen som alla fick. Och bratwursten med västkustsallad, som i hälsans tecken serverades efter loppet. Med chips till efterrätt. Och öl som måltidsdryck.