Var hos farmor på sjukhuset idag; hon ramlade hemma i veckan och läkarna misstänker att det var en stroke igen. Ibland orkar jag inte allt, så syrran har varit hos henne i veckan. Men idag kom jag iväg.
När vi kom in i rummet sov hon. Då slog det mig hur gammal hon ser ut. När hon låg där med öppen mun helt avslappnad såg hon ut som en gammal tant.
Någon annan skulle säkert undra om jag är knäpp; såklart är hon en gammal tant. Det har hon varit länge nu.
Men jag ser inte farmor så. För mig är hon samma kvinna som hon var när jag var liten, och när jag föddes hade hon inte ens fyllt 50. Jag var 15 när farmor gick i pension och då är man ju fortfarande näst intill en ungdom ;-)?
Så ser jag henne. Så det var nästan en chock att se hur mycket hon har åldrats. Hur bräcklig hon ser ut i sin sjukhusrock och hur mycket hon har magrat. Att se alla blåmärken i ansiktet och på armarna.
Att vara närmast anhörig till någon som åldras och behöver mer och mer hjälp är svårt. Hon är ju helt klar i huvudet och behöver samma sak som andra vuxna; ett eget hem, bestämmanderätt över sitt eget liv, stimulans, vänner, kärlek. Mitt hjärta kan inte ens tänka tanken vårdhem. Min hjärna har nämnt det ett flertal gånger.
Vårdplaneringssamtal på onsdag. Kanske kan någon annan tänka tanken högt, så att jag slipper?
Lilla farmor. Du tog hand om mig. Jag tar hand om dig. Det är tidens gång..
När vi kom in i rummet sov hon. Då slog det mig hur gammal hon ser ut. När hon låg där med öppen mun helt avslappnad såg hon ut som en gammal tant.
Någon annan skulle säkert undra om jag är knäpp; såklart är hon en gammal tant. Det har hon varit länge nu.
Men jag ser inte farmor så. För mig är hon samma kvinna som hon var när jag var liten, och när jag föddes hade hon inte ens fyllt 50. Jag var 15 när farmor gick i pension och då är man ju fortfarande näst intill en ungdom ;-)?
Så ser jag henne. Så det var nästan en chock att se hur mycket hon har åldrats. Hur bräcklig hon ser ut i sin sjukhusrock och hur mycket hon har magrat. Att se alla blåmärken i ansiktet och på armarna.
Att vara närmast anhörig till någon som åldras och behöver mer och mer hjälp är svårt. Hon är ju helt klar i huvudet och behöver samma sak som andra vuxna; ett eget hem, bestämmanderätt över sitt eget liv, stimulans, vänner, kärlek. Mitt hjärta kan inte ens tänka tanken vårdhem. Min hjärna har nämnt det ett flertal gånger.
Vårdplaneringssamtal på onsdag. Kanske kan någon annan tänka tanken högt, så att jag slipper?
Lilla farmor. Du tog hand om mig. Jag tar hand om dig. Det är tidens gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar