tisdag 2 mars 2010

Giftigt

Egentligen borde jag ha förstått det här. För några veckor sen använde jag ett nagellack som jag köpte 1998. Det var superbra; snygg, glänsande färg, torkade snabbt och satt en vecka utan att flagna. Jag berömde nagellacket högt och tydligt, för alla som ville lyssna. Men jag borde förstås ha anat oråd, är det för bra för att vara sant är det oftast just det. Men nej, lika naiv som vanligt.

Under mina år med långa naglar har jag säkert samlat på mig en massa Toluen och Formaldehyd i levern. Ja, ju mer jag tänker på det desto mer känner jag en aning trötthet, förvirring, svaghet och minnesförlust, vanliga biverkningar vid utsatthet för dessa ämnen..

Och återvunnit nagellacksflaskor har jag aldrig gjort, men i sann miljögruppsordförandeanda lovar jag att framöver alltid ta med mig flaskorna till tippen och lägga dem bland övriga kemikalier. Nu har jag hittills aldrig slängt en nagellacksflaska; de håller ju för evigt.. Men kanske ska jag börja?

Eller köpa bra grejer från början? Om inte miljövänliga nagellack hade varit så tråkiga, vem vill ha beiga eller blekrosa naglar jämt? Vart är de glittriga, metallicglänsande och självlysande nyanserna? Fullproppade med Formaldehyd förstås..

Har hittat några lack, som verkar vara både snygga och miljöbättre (för helt miljövänligt är väl bara gräs?). Zoya har lack som väcker ett starkt habegär i mig, precis som några versioner av märket China Glaze. Verkar dock vara svårt att få tillgång till alla olika färger i vår bananrepublik, så det får kanske bli en shoppingresa till Paris i vår så att jag kan möta sommaren med vackra men mindre giftiga naglar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar