Nära nu

De sista skälvande dagarna av något som med lite god vilja kan kallas höst är här. Senhöst.

Gaisskrapan kom fram imorse och jag fick ihop tillräckligt med frost för att kunna krama en liten, liten snöboll som jag kastade mot en vägg i ett kort ögonblick av barnslig upprymdhet.

En stor längtan efter att susa fram på en snowracer, efter att kasta mig ut i en slalombacke och efter att dricka varm choklad i en snödriva spred sig under resan till jobbet. Längtan efter att ta på mig en varm stickad mössa, gosa in mig bakom en stor färgglad halsduk och promenera längs ett fruset hav. Tända ljus i hela lägenheten, burra in mig under duntäcket i soffan efter promenaden och njuta av att tina i lugn och ro.

Om den kommande vintern blir något som förra årets ska jag se till att tillfredsställa alla de där längtningarna.

Kom vinter, kom!