Har inte varit ute och sprungit på länge, det är säkert en månad sen sist.Det är som att jag blir rädd för det, när jag inte gör det regelbundet. Vet inte riktigt vad jag är rädd för; kanske inbillar jag mig att jag ska tappa andan och ramla ner och dö i spåret?
Nej, det handlar nog mest om lathet. Eller bekvämlighet snarare; det är varmare, tryggare och mer ordningställt på gymmet. Någon har satt ihop ett träningsprogram och det är bara att infinna sig.
Men plötsligt händer det. I lördags natt drömde jag att jag sprang. Det var enkelt och skönt och jag sprang länge och väl och njöt av det. Vaknade med ett enormt sug efter att springa.
Så igår eftermiddag snörade jag på mig skorna och gav mig ut i höstsolen. Det var inte lika enkelt som i drömmen men nästan, åtminstone långt ifrån andnöd. Strax över 5 kilometer blev det och jag klockade mig på 37 minuter.
Nu filurar jag över hur jag ska få mig själv till att ge mig ut i spåret lite oftare. Går det att programmera sina drömmar så vill jag drömma lördagsdrömmen regelbundet..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar