Ibland kan jag fundera över vad som är meningen med mitt liv. En stor fråga men när jag bryter ner den lite så kan det leda till rätt sköna avbrott från vardagslunken. För ska livet verkligen bara bestå av "äta, jobba, sova" i en lång spiral av dagar? Och kan man bara njuta av livet när det är helg eller semester? Fruktansvärt tråkig tanke, att fem dagar i veckan gånger typ 47 veckor bara är en lång raksträcka av "ekorrhjulsdagar"?
Där någonstans kommer flextiden in i mitt liv. Skulle kunna bli religiös bara av tanken på att det finns ett sånt begrepp, men inser att ett Gudsväsen säkert har viktigare saker för sig än att komma på flexibla arbetstider och skänker en tanke till fackrörelsen istället..
Igår hade jag en mastodontdag. Kul, men extremt mentalt påfrestande att ha två långa möten, med bara en kort lunchrast emellan, där det krävs att jag levererar en massa genomtänkta åsikter om utredningsförslag och remisser. Somnade helt slutkörd på soffan när jag kom hem och vaknade nästan lika trött imorse.
Så jag snoozade en stund. Tog en lång dusch. Såsade framför några halvtimmesserier på TV:n medan jag sminkade mig.
Klockan hade hunnit bli rätt sent när jag väl kom iväg och för ovanlighetens skull fick jag promenera en timme i dagsljus. I den krispigt kalla och soliga Göteborgsmorgonen.
Härligt solboostad har jag fått en massa gjort på jobbet idag, så frågan är om jag egentligen inte varit mer produktiv än jag hade varit om jag hade tvingat mig hit vid halv åtta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar