Jag har varit inne på tanken förut, men det är först nu som jag börjar förstå vad det är som har bubblat inom mig. Svaret på frågan om vem jag egentligen är; vad jag tycker om, vad jag inte tycker om och hur jag vill att mitt liv ska se ut. Det finns nog inga absoluta svar, förmodligen ändras det många gånger under ett liv, men det känns som en god idé att ha grunden klar för sig.
I min strävan efter att leva ett liv som jag trivs med har jag börjat analysera vad jag gör för att jag verkligen vill och vad jag gör för att jag tror att det förväntas av mig. Och vilka av mina åsikter som verkligen är mina egna och vilka jag har för att min omgivning har dem och för att det är enklare att vara som andra än att gå emot strömmen.
En bra katalysator är "nöjdsucken", när den kommer vet jag att jag är nöjd och har gjort ett val som är rätt för MIG. För andras mål kan vara hur bra som helst, men kanske inte för mig. Och det är svårt att jobba mot mål som inte är ens egna. Det är otroligt skönt att slippa vela, känner jag bara efter och är sann mot mig själv vet jag nästan alltid vad som är rätt för mig i stunden.
Nöjdsucken kan komma när som helst, men med tiden har jag lärt mig att känna igen tillfällen när den oftast kommer. Sådana tillfällen är t.ex. när jag glider ner i ett varmt skumbad, när jag ligger på spikmattan framför en bra film, när jag tar ett glas vin med en härlig vän, när jag ska iväg på något som jag tycker om att göra eller har sett fram emot länge, när jag åker hem från krogen/kalas när jag är trött och inte stannar för att undvika att verka tråkig, när jag har gett järnet på träningen, när jag säger ifrån till folk som utnyttjar mig eller får mig att må dåligt, när jag kommer i snygga kläder, när jag säger vad jag tycker och inte jamsar med. När jag är mig själv helt enkelt, då är jag som bäst. Och som mest nöjd.
Jag blir nöjd när jag känner efter själv och inte bara slentriantycker som majoriteten, för att det tycks enklast. Som det här med söndagsångest och måndagar. Igår förvånade jag mig själv med att säga att jag gillar måndagar och inte alls har några problem med söndagsångest. Söndagar är en riktigt härlig dag; en lugn dag där det finns plats för vänner, träning, vila, shopping, utflykter eller annat kul. Att ha ångest en sådan dag känns som slöseri med tid. Och måndagar gillar jag skarpt. Jag tycker om mitt jobb och mina jobbarkompisar och måndagar är en dag som lägger grund för resten av veckan; en dag för planering, igångsättande och driv. Jag brukar ta en timmes friskvård på måndagseftermiddagar och kör två härliga steppass på raken. Och eftersom jag börjat träna tidigt kommer jag hem tidigt och har tid att fixa och dona inför resten av veckan och röja ordning efter helgen, eftersom jag nästan aldrig tar mig tid till sådant världsligt som städ, tvätt och röj på helgerna, de fyller jag mycket hellre med annat.
För visst är det härligt med helger och ledighet, men mina vardagar är inte en lång raksträcka till helgen. Så vill jag inte leva. För det har jag provat. Och ett sånt liv frammanar inte särskilt många nöjdsuckar hos mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar