Med risk för att det blir uttjatat, men livet är verkligen upp och ner. Dock inte alltid som det är så uppenbart som nu.
I tisdags natt dog en av mina närmaste vänners mamma, mina brorsbarns mormor, efter ett års kamp mot sin cancerdiagnos. 56 år gammal, mitt i livet, med två underbara barnbarn och full av liv tvingades hon säga farväl till livet. Orättvist och avgrundsdjupt sorgligt. En fantastisk kvinna, som jag känt i halva mitt liv och de senaste åren kommit ännu närmare i och med att hon blev familj när brorsan blev ihop med hennes dotter.
I lördags morse föddes så den sötaste lille pojke jag sett. Efter många år av sorg och besvikelse blev mina vänner äntligen föräldrar. Stormande lycka och en otrolig lättnad över att det gick så bra. Är lite snuvig, men så snart jag känner mig helt frisk ska jag åka till Tjörn och tvångsdofta på underverket. Har köpt supersöta små bebissockor till den lille. Och en snuttefilt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar