OS

När jag föddes hade jag extrem kolik, som varade i flera månader. Det enda som fick mig att sluta skrika var att utan uppehåll daska mig i rumpan. Det som räddade mammas nätter var att hon kunde se på sändningarna från vinter-OS i Moskva, medan hon vaggade mig. När hon blev trött i handen kunde hon dunka min rumpa i vardagsrumsväggen, det funkade lika bra om inte bättre. På den tiden fanns det bara två kanaler och förutom i OS-tider inget att se på TV efter midnatt. Så hon kan allt om Moskva-OS 1980.

Kanske är det därför. Därför som jag är barnsligt förtjust i allt som gäller OS-tävlingar. Jag kan fastna framför backhoppning, curling och Nordisk kombination, som egentligen är rätt tråkiga sporter. Är det alpint eller skidskytte kan jag inte stänga av TV:n.

Igår somnade jag på soffan strax efter 20, helt utpumpad efter helgens festligheter och eftermiddagens träning. Sen vaknade jag 3 inatt och kunde inte somna om, hade väl sovit de timmar jag behövde.

Men som tur var är det OS och jag vaggade mig till sömns framför tävlingar i isdans.

Det som funkade 1980 funkar även 2010. Minus rumpdunkningarna i väggen..