Antistress?

Inser att en alldeles för hög ambitionsnivå och på tok för lite vila har bidragit starkt till mitt dåliga humör i veckan. Är allergisk mot stress, vilket grundar sig i den obehagliga utmattningsdepression jag gick igenom för några år sen. Men jag hatar att vara oeffektiv och kommer lätt in i ett alldeles för högt tempo, där jag har svårt att inse att dygnet fortfarande bara har 24 timmar.

Vad jag har lärt mig på vägen är dock att som jag tänker så blir det. Om jag grottar ner mig i negativa tankar, går runt med en ständig känsla av otillräcklighet och sällan känner mig nöjd med något så blir livet rätt trist och grått. När jag tänker positivt, tillåter mig att sänka ambitionsnivån en aning, accepterar "tillräckligt bra" och klappar mig själv på axeln för allt bra jag gör och inte fokuserar på småmissar, då är jag en gladare, lyckligare och mer harmonisk människa.

Därför tänker jag strunta i att vara duktig och jobba på fredag. Istället tar jag långhelg och ägnar mig bara åt roliga och energigivande sysselsättningar. Det får gärna regna hur mycket det vill; jag tänker varma bad, tända ljus, film och spikmattor. Och choklad :-).

Ett "måste" tänker jag i och för sig hinna med under helgen; rensa och organisera hemma. Har skissat på en förvaringsplan ett tag som jag nu ska genomföra. Tanken är att använda takhöjden i lägenheten för att utöka dess förvaringsutrymmen. Mitt största problem är skoförvaring, vilket höjden i hallen ska användas till. Dryftade idén i fikarummet på jobbet häromdagen och vips: idag står det en De Vault-borrmaskin och sex fina, vita hyllor inne på mitt kontor. Sko-, bok- och smyckesförvaringen är löst. När jag har borrat färdigt :-).

Men just nu skiter jag i allt vad borrmaskiner och jobb heter; vin på stan med fina kompisar. Bra antistressmedicin; vänner och vin!?